Lilla vackra unge!


Hittade en gammal bild på Michelle när hon var liten. Söt som en docka var hon. (är hon fortfarande)

Å vad jag kan sakna den där lilla ungen ibland. Nu är hon så stor min prinsessa. Tänk om man ändå hade vetat bättre och njutit mer av hennes barndom. Njutit varenda snorig puss och varenda sömnlös natt.

Som tur är har jag Carmens snoriga pussar att njuta av nu när min lilla prinsessa är 22 år och inte längre ger mamma snoriga pussar.


Glömde bort en viktig grej!

Stort grattis till min mamma som fyllde år på självaste julafton!

GRATTIS GRATTIS GRATTIS!

Min fina fina mamma


Borde....

......lägga upp lite julaftonsbilder men just nu har jag inte tid.

Kanske att jag hinner i morgon.

Den som lever får se.

God fortsättning alla nära och kära.

Juligt värre!


Den här helgen har helt i min smak gått i julens tecken.

I lördags samlades vi hemma hos oss för årets julbak. Vi saknade Embla och Mackan, men i övrigt var hela styrkan samlad. Mirro, Frida, Helena, jag, Lasse och hundarna.

Mirro är familjens bullmamma så hon fick ansvaret över Lussebullarna. Och gissa om dom blev goda eller goda!

Frida och Carmen stod för pepparkasbaket. Med lite hjälp av moster Helena.



Vi gjorde knäck, ischoklad i flera varianter, rocky roads, chokladkola och mintkyssar

KnäckIschokladRockyRoad

Sen var det lördagsmys för hela slanten
Pusskalas



Söndagen var tänkt att Lasse och jag skulle köpa dom sista julklapparna. Vi tog bilen till Odenplan och därifrån en underbar promenad till Gamla stan och julmarknaden.

Vi åt gulasch-soppa och ostmackor i ett källarvarv och efter det kaffe och våfflor på Stortorget. Riktigt Riktigt vintermys.
Dessvärre blev det inte så mycket julklappar, vi hittade mest saker till oss själva, men vad gör väl det? Än är det några dagar kvar tills julafton.


17:e December 2009

Mariehäll kl 11:36


kl 12:06


kl 12:36



Vilket mys!


När jag tidigare i veckan rotade igenom alla skåp efter lite julgrejer hittade jag en liten byst med Maria, Josef och Jesusbarnet.

Ni vet den där klassiska från stallet, med ett litet barn i en krubba, en lycklig mor och en stolt far. Och så några gubbar med presenter och lite ulliga, gulliga lamm.

Men är det nån som tänker på varför Jesusbarnet ligger i en krubba och inte i en säng? Varför Maria föddes sin son i ett stall och inte i ett hus?

Jag har lite svårt att se myset i allt det här. Hur kommer det sig att det lilla Jesusbarnet i sin krubba blivit en symbol för trygghet och värme när det förmodligen var precis tvärt om. En förtvivlad far står helt maktlös och tittar på när hans älskade kvinna tvingas föda deras förstfödde son på ett halmgolv bland kreatur i ett stall. (Och det vet ju alla som varit inne i ett stall, att får,getter, häster och kor inte går på toaletten)

Sen kan ju tilläggas att det just nu i december inte är mycket mer än 10 grader varmt dagtid i Nasaret. 

Det känns rätt svårt att tänka sig hur dom förmodligen hade det, just den där natten. När Jesus föddes.

Vare sig man nu tror på Gud, Jesus eller något annat, oavsett om man firar jul till minne av Jesus födelse eller ej, så kan vi väl ändå konstatera att i dom flesta av oss har det ganska bra. Och kanske borde vi lägga till lite tacksamhet i vårt treditionella julfirande.

Jag tänker iallafall fira den här julen i tacksamhetens tecken. Jag tänker vara tacksam för att jag får se Kalle Anka för 42:a året i rad, tacksam för att vi har mat på bordet, tacksam för mina barn som föddes på Nacka BB. Tacksam för det otroliga året som gått och det som komma skall. Tacksam för min underbara make, mina föräldrar, mina syskon, min hund, ja jag tänker vara tacksam för allt jag kan komma på den här julen.

Det känns skönt att Jesus inte föddes i stallet helt i onödan, för han har hjälpt mig med en helt ny jultradition.

Tacksam God Jul alla nära och kära!


Jag vill ha jul. NU!


Det har inte varit många gånger genom åren som nån har hört mig säga att jag vill ha jul.

Julen har inte riktigt varit min grej. Midsommar är mer min grej när det kommer till traditioner och firande. Fast i år längtar jag lika mycket efter självaste julafton och allt vad det innebär i matlagning, klappshopping, julgranar och pynt.

Det är enbart tack vare Lasse som jag blivit så här julvänlig!

Det är till och med så att jag har börjat tjata om julgran redan nu. Jag längtar efter doften av granbarr och att vakna till stämningsfulla julgransljus. Och att se högen med julklappar växa under granen.

Men mest av allt längtar jag tills vår uppesittarkväll dagen före julafton. Då ska vi alla hjälpas åt att laga mat, klä granen, pynta, dricka glögg och lyssna på julmusik tills vi storknar. Och sen, på självaste julaftons morgon, ska vi vakna tillsammans och äta risgrynsgrön och skinkmackor och vänta på tomten!

Granen från förra julen


Älskade Indra!

Värsta tänkbara scenarie hände igår! Jag och Indra skulle ut och promenera när det kommer en schäfer framrusande och sätter tänderna i nacken på Indra!

Paniken jag kände, innan jag fick loss besten från Indras hals, går knappt att beskriva. Hela jag skakade och min hjärna gick på autopilot!

Ringde till pappa som var i Gullmarsplan, han var hos oss på 15 minuter och sen i väg till Västerorts Djursjukhus. Indra blödde kraftigt på halsen och var påtagligt chockad.

Vi blev omhändertagna direkt när vi kom och Indra fick smärtstillande och antibiotika. Sen fick jag åka hem själv. Indra skulle stanna kvar och operaras och hon skulle få komma hem till kvällen.

Klockan 17 hämtade jag en trött och omtöcknad hund med 5 stycken dräneringsslangar inoperarade i halsen, 9 stygn och en stor plastkrage runt halsen. Kirurgen sa att hon hade haft tur. Bara millimeter från halspulsådern!

Indra är rätt pigg nu, det märks att hon har ont för hon gråter, men jag har gett henne smärtstillande i kalkonmortadella. Tur att hundar inte är så självömkande utan låter sig läkas för att dom inte vet nåt annat.

Jag är så tacksam att hon lever, min älskade lilla prinsessa!



Just hemkommen från djursjukhuset.


Det största otäcka såret.


Liten ynklig Indra i morse


Ellen


Mommo, Tammen rädd, Ellen äskig!

Men Carmen, du behöver inte vara rädd, kom så tänder jag i hallen.
Jag tänder lampan. Carmen står kvar i dörrhålet och tittar förskräckt på mig.

Ellen äskig! Tammen rädd!

Men vad är det som är läskigt Carmen. Jag har ju tänt lampan, det finns inget som är läskigt i hallen.

Joooo, Ellen eskig!

Carmen, vem är Ellen?????

Där Ellen!
säger Carmen och pekar på vår nyinköpta julälg! *S*


Ellen


Short Cut!

Jo det är sant, jag har gjort det. Efter många års våndande över att bli vuxen och behöva ha frisyr!

Bort med riset och fram med frisyren! Och jag älskar det!

Tack Embla för ett fantastiskt jobb, du är så duktig!

Om du nån gång känner dig misslyckad som förälder......

You´re not!













Ska man skratta eller gråta?

RSS 2.0