Nu har jag hittat mitt paradis.

Många kommer sökert säga att Phi Phi blivit en turistfälla som många andra ställen i Thailand men faktum är att man inte måste vara bland turisterna på den lilla ön.

Embla och jag hittade underbara stränder, god mat och framför allt två skithärliga thailkillar. Tatueraren och hans assistent! Jag passade på att göra en lite liten Buddha på mitt ringfinger som en liten souverni. Handknackad med bamburör. Rätt coll upplevelse faktiskt. *S*

I övrigt var det mest hippieliv på Phi Phi, vilket passar mig perfekt. Inga bilar, inga moppar, inga barflickor utan mest bara lugnt och stilla, barfota i sanden.

På kvällen låg vi på stranden på varsin dyna, drack öl och lyssnade på ett thaiband som spelade reggae. Otroligt hur illa det egentligen låter! *S* Det var förövrigt väldigt mycket reggae och rastas på ön vilket säkert är förklaring till varför jag trivdes så. Lite hemmakänsla liksom.

Det tråkiga var att det var väldigt smutsig och fattigt. Och nybyggt. Men det är ju sviterna efter tsunamin. Det är liksom inte riktigt färdigt än.

Nästa gång jag besöker Thailand blir det en längre vistelse på denna underbara ö. Minst en vecka.

Det var lite sorgligt att återvända till Karon och turistfällan men vi hade inte så mycket val eftersom visakortet låg kvarglömt i safeboxen på hotellet!

Men som sagt. Nästa gång!