---

Jag jobbade på taxi i helgen och jag kommer nog aldrig sluta förvånas över hur människor beter sig.  Dom flesta är visserligen rätt packade men ändå. Vad är det till exempel som gör att killar så fort dom är lite packade försöker ragga upp en? Dom har ju inte en aning om hur jag ser ut, men jag är helt hundra på att man lätt skulle få sig en dejt efter jobbet om man bara tackade ja till deras inviter.

I övrig gjorde jag en annan intressant observation. Man ska ju som bekant inte generalisera och min observation kanske bara är en tillfällighet. En 13 års lång tillfällighet, men ändå!

Fredagar är ju som bekant ingen bra dag att gå ut. Bara en massa d-raka arbetarbrackor som är skitfulla och fredagströtta. Vår fredag på växeln var lugn och skön, mestadels trevliga, visserligen rätt packade förorts människor som ringde och åkte mellan kvarterskrogen och hemmet.

I Lördags var det dessto minre kul att arbeta. Den ena förolämpningen efter den andra ekade från Stureplan med omnejd.
"Jävla fitta, fixa en jävla taxi"
"Hur fan vore det om du skötte ditt jävla pissjobb, hajja att det spöregnar din jävla subba" (Ja det spöregnade och eftersom jag är taxitelefonist så är det naturligtvis mitt ansvar att se till att solen skiner över Stureplan)
"Vadå inga bilar! Vet du inte vem jag är?" etc etc

Ett specifikt samtal utpelades mellan mig och en flicka vid namn Lousie. Hon hade tappat sin plånbok i vad hon påstod var en av våra taxibilar och ville att jag skulle ringa förare och höra med honom. Jag frågade efter taxinummer och fick till svar: -Hur fans ska jag kunna veta vad era jävla bilar för för taxinummer? Jag förklarade för den förtjusande Louise att det var en förutsättning för att jag skulle kunna ringa till honom men hon var för packad för att fatta.
Efter mycket dividerande fram och tillbaka tog hennes väninna över telefonen och jag förklarade hela saken igen:
-Jag behöver ett taxinummer för att kunna kontakta föraren, vad jag kan göra just nu är att skriva ut till samtliga bilar och efterlysa Lousies plånbok.
Väninnan tycktes lite smartare och bad om mitt namn. -Petra upplysta jag väninnan om.
-Petra, vadååå?"sa hon och jag sa -Det finns bara en Petra här så det räcker med bara Petra".
 -Men du, min väniiinna är lite rabiaaat va, så jag viiill nog ha diiitt efternamn". Oh ja, lilla pucko, jag lämnar gärna ut hela mitt namn till en rabiat Stureplanstös!
-124 är mitt anställningsnummer, det räcker så. sa jag

Jag skrev upp Louises telefonnummer för att vara beredd om hon skulle ringa igen, och jag vill inte vara synisk på nåt sätt, men jag blev inte helt förvåndad när jag slog upp det på hitta.se och såg att hon bodde i Djursholm.

Det gick ungefär tio minuter så ringde hon tillbaka.
-Hej, nu är det schå här, jag har glömt min plånbok iii en av era bilar, det var ungefär en timme schen och han har inte hört av sig, tycker inte DU att det är liiiiite suschpekt? Och en sak schka du ha jäääävligt klart för dig, att jag har poliiisanmält hela jävla taxschi noll schugo!
-Hej, Lousie, det här är Petra som du pratade med för tio minuter sen. Jag är ledsen men vi har gjort vad vi kan för att få tag på din plånkok, men det är ingen förare som har hört av sig än.
-Petra 124?
-Ja, just det Petra 124. *suck*
-Du ska veta att jag har polischanmält ditt jävla bolag! Ja och eftersom det är mitt taxibolag så går jag hem och tar livet av mig nu, Va fan tror folk? Att jag bryr mig?
-Louise, lyssna på vad jag säger nu! Jag hör kompisarna som hetsar henne i bakrunde, Louise är uppenbart Stureplans cirkusattraktion denna natt  -Jag har gjort ALLT jag kan för att få tag på den förare som du har åkt med, men ärligt talat så är risken ganska stor att någon efter dig har åkt och "fått" med sig din plånbok! Och eftersom vi inte har något taxinummer, förarnummer eller för den delen inte säkert vet att det är en Taxi 020 du har åkt med så kan jag inte göra mer. Du får ringa polisens hittegods i morgon och se till att spärra alla dina kort redan nu.
-Fattar du dåligt eller. Nu ser du till att fixa fram min plånbok. OCH DET ÄR NUUUUU! Van att få som hon vill? Nähä!
 -Vad vill du att jag ska göra. Åka ner till Stureplan och köra en razzia på alla taxibilar för att hitta din plånbok som DU har glömt i en av våra bilar?
-Ja, och det är din förbannade skyldighet att hitta den, annars kommer jag att polisanmäla dig!
Man kan ju inte annat än att skratta åt dom små liven
-Ja, jo visst polisanmäl mig, det är lugnt. Känns ju verkligen som att det är mitt fel att en packat brud har slarvat bort sin plånbok.
-Packad? Jag är för fan nykterist! Mycket har man hört. *S*
-Jasså? Vad är det då för roliga piller du har petat i dig som får dig att sluddra så?
-Fy fan asså, jävla jävla.......GO AND FUCKIN FUCK URE SELF! Så slängde den ljuva Louise på luren.

Pappas lilla rika flicka fick inte mycket verbal utbildning. Det fick nog inte killen från Haninge heller, men å andra sidan fick han nog lära sig vanligt folkvett av sin arbetslösa mamma.

Vad som slår mig efter en helg i taxiväxeln är att enbart rikedom verkligen inte gör någon människa speciellt lycklig, för det kan väl ända bara vara själsligt missnöje som får dessa människor att behandla sina medmänniskor som mindre värda? Dom måste ju helt enkelt vara så jävla olyckliga och missnöjda med sina liv. Och det måste vara lika frustrerande varje gång det inte funkar att "köpa" sig fri från sina problem.
Om jag skulle tappa min plånbok skulle jag mest bli förbannad på mig själv, förmodligen för att jag inte är uppvuxen med ett hov av undersåtar som man kan köra med och skylla sin misslyckanden på. Det måste vara otroligt jobbigt att tro sig vara mer värd som människa och sen inte få samma uppmärksamhet av alla som pappas pengar i vanliga fall fixar.

Jag har lärt mig att förstå att oavsett vad du jobbar med eller vart du bor så är en lycklig själ bra så mycket viktigare än en stor plånbok. (och framför allt trevligare att ha att göra med) Och är det nåt man inte kan köpa för pengar så är det äkta lycka.