Grattis min kära kära "svärson" på födelsedagen!

Jag är så himla glad att du finns, snart Carmens pappa, Michelles soulmate, mitt bästa Gentlemankonsertsällskap och för att inte tala om: Poker, mat, vin och salsa! *S*

---

---

Viva Facebook!

Jag måste erkänna att jag först var motståndare till Facebook, så till den milda grad att jag absolut inte tänte skaffa mig ett konto där. Men påtryckningarna blev för många och jag föll till föga. Och jag ångrar mig inte en sekund.

Igår när jag satt på jobbet och slösurfade, lyssnade på Gentleman (så klart) och letade bland forumen på facebook hittade jag ett "Gentlemanforum". Soft. Läser vidare och då.....då ser jag att någon har skrivit om en konsert på Berns den 10:e november!!?? Blev minst sagt fundersam eftersom han aldrig har spelat på Berns. Dessutom har jag stenkoll på hans turneéplan, har kollat den typ varje dag i hopp om att han kanske, kanske klämmer in en spelning i Stockholm.

Surfar in på Gentlemans sida för att checka och då ser jag: HAN SKA SPELA PÅ BERNS DEN 10:E NOVEMBER!  Måste även för säkerhetsskull kolla Ticnet och jodå, han ska spela och biljettena är släppta!

Efter jobbet rusade jag som en äggsjuk höna till Globens biljettkassa och köpte 4 biljetter! Snacka om halleluleja moment! *S*

Hon i kassan tittar lite konstigt på mig när jag med tårar i ögonen "gullar" med biljettkuvertet, men va fan det här är trots allt en eurorisk grej för mig. Bättre än sex vill jag påstå! *S* Kroppen och hjärnan beter sig som om den vore förälskad! Jag kan förstå flickorna som svimmade när dom såg Elvis eller Beatles. Jag tänker verkligen INTE svimma när Gentleman kliver på scenen men jag tänker absolut skrika, gråta och kasta trosor på scenen! (givetvis med mitt mobilnummer på)*S*

Today it´s suppose to be the DAY!

Carmens dag.  Hon är nämligen beräknad tills just i dag.

Igår kom Mirro hem till mig med den briljanta idé om att äta Ananas för att skynda på Carmen lite. Hon hade nämligen hört att om man äter ananas så ska det sätta fart på hela processen.

Jag är skeptisk. Resinolja okey, men ananas???

Eller ...........är det kanske därför asiater är så små? Dom är för tidigt födda hela bunten för att mammorna ätit ananas. Bortsett då från sumobrottarnas mammor dom fick äta bananer istället.

Med eller utan ananas hoppas jag att lilla Carmen vill komma snart. Jag längtar ju jättemycket efter henne!

Det är jättekonsigt att längta så efter någon som man aldrig har träffat. Inte alls som när man själv väntar barn, för då känner man ju barnet i magen hela tiden. Kanske jag känner som många pappor känner? Eller borde känna. En längtan som inte riktigt går att sätta fingret på för hjärnan hajjar helt enkelt inte att det är på riktigt. Jag har aldrig längtat efter någon så mycket i hela mitt liv som jag just nu längtar efter att få träffa Carmen. En helt obeskrivlig känsla! Tänk. Mitt barnbarn! *S*

Ät nu massor av ananas Michelle, du har trots allt bara dryga 14 timmar på dig innan det är den 28:e. Överaska omvärlden med att föda barn när det är beräknat! *S*

---

Tur att vi hade gott om tid på oss i morse. 40 minuter innan vi skulle vara på KS lämnade vi sköna Sundbyberg för vår 10 minuters resa mot Solna och Karolinska sjukhuset med ett planerat stopp på ICA för att inhandla frukost!

När jag ska svänga in på parkeringen som ligger på lokalgatan på Landsvägen stod där en vänlig konstapel och lotsade mig in i parkeringsfickan. Efter att jag visade körkortet körde han in ett plaströr i munnen på mig och uppmanade mig att blåsa så länge jag orkade. "Jaha, det gick ju bra det där! sa konstapeln och lämnade tillbaka mitt körkort. Jag har haft körkort i dryga 20 år och aldrig blåst i polisens grej tidigare.

Jag pustade ut, gick in och handlade och backade därefter ut från parkeringsfickan för att fortsätta vår färd mot Solna när en kvinnlig konstapel vinkar in oss igen, bara 50 meter från den första konstapeln. Jag vevade ner rutan och förklarade att jag just har blåst hos hennes kollega, men det resulterar bara i att hon blev obekväm i sin uniform och började kasta med högerarmen i faschistiska rörelser. Aha, hon vill att jag ska åka in i parkeringsfickan!! "Stäng av motorn"  Mäh! "Jag har precis blåst hos din kollega och har bara varit inne och handlat i mellan"  "Stäng av motorn" Mäh igen! "Vill du se körkortet igen också?" "Ja tack" Lite trevligare nu, och så in med blåsgrejjen i min mun igen "Ja, du kan ju det här nu!"  Subba! Jag fick tillbaka körkörtet med en uppmaning om att köra ut DÄR! Återigen ett faschistiskt ryck i högerarmen! Nähä, ska jag köra där? Nä jag tänkte åka tillbaka till din kollega och blåsa en tredje gång! *DOH* Va fan, det går ju bara att köra åt ett håll!

Varför måste en del kvinnliga poliser vara så spända och otrevliga? Visst jag kan hajja att det kanske inte är världens roligaste att utföra blowjobs en hel dag, men allvarlig, det måste väl ändå kännas värre för dom manliga konstaplarna!

Blow Baby, blow!

---

---

"Någon spelar musik!? Aaaaa, från Gentlemans nya, Another Intensity - Tranguility! Älskar den låten! Varm skön säng, Gentleman, mmmm, härligt! Men...???? Det är väl ingen av mina grannar som skulle lyssna den cd:n! Finska tanten ovanför? Knappast! Sura tanten och hennes sura man mitt emot? Nääää......Hmmmm...konstigt! Åååååå, aaaaaaaaa, det är ju väckarklockan!!!!" (Det är alltid samma sak när jag byter Alarmsigal)

Klockan är 05.30. Snozar 9 minuter och efter det 9 minuter och sen 9 minuter till och igen, tills klockan är 06.06......."måste duscha, tvätta håret" Tvingar mig ur sängen. Räknar ut varenda minut som krävs för att inte komma försent till jobbet. Sätta på kaffe 30 sekunder, kissa 1 minut, duscha 7 minuter, dricka kaffe 6 minuter, fixa håret 5 minuter, klä på mig och annat resterande 4,5 minuter innan Indra ska gå ut på sin 20 minuters promenad klocka 06.30. Alla som känner mig vet ju vilken tidsoptimist jag är, det brukar spricka men om jag inte håller mig till mitt schema skulle jag bli sittades med kaffekoppen i en timma och inte komma i väg till jobbet förrens framåt nio.

I morse, till skillnad från dom flesta morgnar, lyckades jag faktiskt hålla mig hyffsat till min tidsplan. Färdigduschad och med en kopp nybryggt kaffe i handen klockan 06.19, 11 minuter innan Indras promenad. Kaffe måste vara Guds (eller den ständigt återkommande frågan, vems?) gåva till den morgontrötta! Gick igenom alla dagens/veckans "måsten" i huvudet: Jobba, kemikurs, vad ska Embla äta till middag, måste fixa pass, borra upp kökslampan, fixa kedjan på cykel. Och då, som en blixt från en klar himmel slår det mig................JAG BÖRJAR JU FÖR FAN INTE FÖRRENS 9 IDAG!! Hade helt och hållet glömt bort att jag hade sovmorgon! Återigen blir jag varse den gamla klyschan: Är huvét dumt får kroppen lida!

Vafan! Hade ju kunnat sova till 08.06! Jaja. Indra fick gå sin promenad klockan 06.39 istället. Embla fick frukost på sängen klockan 07.45. Jag hann fixa min skavande lins, plocka ur diskmaskinen, boka tvättstuga, samla ihop tvätten, leta efter ett par likadana rena strumpor ur högen med udda strumpor, dricka ytterligare en kopp kaffe, äta frukost och blogga. Nu har jag dessutom 23 minuter på mig att göra ingenting tills det är dags att cykla till jobbet klockan 08.50. Otroligt skönt att slippa stressa.

I morgon ska jag prova på att gå upp klockan 05.30 när klockan ringer. Förmodligen har jag glömt det i morgonbitti men ändå! *S*

---

---

Hade det inte varit för att det är så roligt att gå till jobbet så hade jag stannat hemma idag! *ironiskt* (förlåt Veronica *S*)

Hela natten har det regnat i mitt sovrumm, eller i alla fall väldigt högt mot fönsterblecket. Som om det satt en liten djävul med en virveltrumma och körde trumsolo! (som jag förövrigt hatar)

Idag var verkligen ingen bra dag att vakna på. Kändes knappt som jag hunnit somna innan väckarklockan på telefonen ringde. Och visst i stort sett är jag ju rätt nöjd med att vakna, kunna gå, ha underbara ungar, tak över huvudet, jobb etc etc men ibland måse man fan få vara lite svenskt gnällig även om man vet att man egentligen har det bra!

Men snabbt som ögat blev jag nedtagen på jorden igen. TV 4nyheterna. Om man sätter mitt morgontrötta i paritet till vad som händer i världen och inte minst i lilla Sverige så vetefan om det ens är värt att försöka sig på att gnälla. Jag vet att det låter präktigt, men tänk! Flygplansolycka i Phuket, 88 döda. AIK spelade oavgjort mot Halmstad. Dödshotad Mohammedtecknare. Gravid kvinna påkörd av smitare. 92-årig dam misshandlad. mm mm.

Jag måste erkänna att jag skäms lite grand och faktum är att nu när jag är vaken och uppe ur sängen så känns det betydligt bättre. Solen skiner, prognosen lovar 17 grader i Stockholm. Jag har ett jobb som jag trivs med, två underbara ungar, mitt lilla underverk till hund och en massa andra bra saker som jag inte skulle vilja byta bort mot någon flygplansolycka i världen!

Och som grädde på moset är jag inte muslim så jag får dricka öl hela den här månaden också!

Å vilken underbar måndag! *S*

---

Eller beror det på att jag ska bli mormor?

En riktigt stark nu-börjar-jag-bli-gammal-känsla slog mig härom dagen när jag lyckades leta fram kanal 9 på min TV. Vilken lycka! "Livet runt 30" (1987) och "Falcon Crest" (1984-1985) mfl gamla godingar.
 
Fatta vilken mysfaktor det var att ligga i soffan i helgen och njuta av midjehöga byxor, amerikasockor, herrskjortor och fluff-fluff-luggar. Okey, allt var kanske inte så himla bra förr! *S*

När kanal 9 slutat visa mina gamla repriser zappade jag runt på fjärran i brist på annat. Jag hade bestämt mig för en hemmahelg med vin, ost och vindruvor för mig själv och min själ. (fast Embla åt upp nästan all Gorgonzola) När jag kom på mig själv med att titta på "Postkodmiljonären" och  svara på frågorna högt för mig själv kunde jag inte annat än att skratta och skaka på huvudet och konstatera att jag nog fan inte är 25 längre! *S*

Dessutom, till råga på eländet bad jag att få ringa tillbaka till Michelle när hon ringde precis när "Svensson Svensson" började! Och jag har sjungit med till "Sing A long" och kollat reprisen av "Idol". (fuking hell)

Resten av helgen har jag tillbringat som en god vuxen med dammsugaren i ena handen och stekpannan i den andra, varit på Ikea och bara handlat "nödvändiga" saker, inte köpt en dator på kredit och gått upp klockan åtta trots att det var söndag, snacka om vuxenpoäng.

Nu Carmen är det dags, jag är redo att bli mormor!

---

Jisses vad vanliga dagar kan vara härliga, roliga, tröttsamma och pinsamma på en och samma gång.

När jag vaknade i morse verkade det här bli en helt vanlig dag, alltså inget man bloggar om, men uppenbart hade jag fel.

Hade en bra dag på jobbet som alltid. Men när jag cyklade hem från jobbet kom cykelhelvetet på att ettans växel skulle sluta funka mitt i värsta backen. Hell, vilken träningsvärk jag har på baksidan av låren, och det är ju inte direkt muskler som gör varken till eller från. Vem har nånsin hört nån säga: "Hon har så jävla härliga baklårsssmuskler"...???? Man ser mest skitnödig ut när man går.

Pratde med Mirro som var med "Tjompa" och sin far i Kista, bad henne köpa en flaska vin så jag skulle slippa gå på bolaget i morrn, utifall att jag skulle komma att känna mig ensam och övergiven (chokladen ligger redan i kylen)

Michelle och jag tog en härlig långpromenad med hundarna i höstsolen. Faktum var att vi höll på bli överkörde av ett hundratal (överdrift) rullskidsförare, men ibland orkar man inte ens irritera sig för att allt runt om en är så härligt. Fast Indra höll på att bli spettad ett par gånger i sina försök att jaga dessa "skidnördar".

Efter promenaden gick jag med hem till Michelles far för att hämta mitt vin...................dessvärre var det  Idol på TV, grabbarna drack bärs och vinaren gick åt.

Eftersom jag just nu är en rätt dålig mamma (på grund av min kurs)  så hade jag köpt en påse vårrullar till Embla på vägen hem från vår promenad. 
När Idol var slut så tog jag Emblas vårrullar under armen och promenerade hem. Grejjen är den att Indra älskar fotboll, så hon stannade till och tittade lite på pojkarna som spelade på planen vid Hallonbergskolan. Det var så sött att se henne sitta där på översta läktaren och tråna efter bollen att jag tänkte att: "Det här blir ju ett skitbra foto att sätta in på bloggen"  Vips, så rusar det lilla aset ner för trappan och in på fotbollsplan och jagar bollen! Helvete! Tro för all del inte att det var ett dugg pinsamt att behöva springa ner för läktartrappan och gapa "IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIndra" för döva hundöron och ett helt gäng fotbollskillar. Hon är fan värre än Beckham när det gäller bollar. Dom blåste av spelet med motivering "Det är en man för mycket på plan, höhöhö" Måste jag tillägga att alla utom jag uppskattade Indras dribblingar och att det inte blev något foto?

Alltså allvarligt talat, vem förutom jag skulle råka ut för att jaga en hund på en fotbollsplan fulla av fotbollsgrabbar mitt i en viktig match en minut från avblås med en påse frysta vårullar under armen? Tack gode gud (eller vem som nu uppfann rödvin) för Il Nostro!

Kirsti skulle ha sagt "Halleluleja Moment" -Jag ville mest dö! *S*

 

---

---

När jag kom hem från arbetet sent igår kväll hade min rara lilla brevbärare lämnat ett meddelande på ett av mina brev. "Lugna ner er hund innan jag kör ner handen i brevlådan. Tack/brevbäraren" (Indra blir galen när posten kommer)

Ibland undrar jag hur folk tänker när dom söker jobb. Om man är rädd för vatten kanske inte dykare är bästa yrkesval, eller om man har fotfobi undviker man kanske att bli pedikyrist och att jobba som byggjobbare kanske inte är nån hit om man är höjdrädd. Så vad får en brevbärare att bli brevbärare om man är så hundrädd att man måste skriva små hotnoteringar på andra människors post? Brevbäraren vs. Hunden är ju trots allt en rätt gammal tradition.

Naturligtvis tänkte jag inte ta nån skit från denna man (heller) så jag ringde hans chef för att höra lite om postens policy. Naturligvis var det inte okey alls att: 1. Kladda på nåns privata egendom. 2. Hota nåns brevlåda. Men nu vet jag varför iallafall. Killen var inte postens egna, utan anställd av ett bemanningsföretag och troligtvis tvingad att ta vilket jobb som helst. Den hundrädda stackarn fattade nog inte att det bor hundar i lägenheter när han tackade "ja" till jobbet som brevbärare. Lite som att sätta en alkoholist att jobba på systembolaget. Oj, finns det sprit här?

Ansvarig på posten pratade med brevbäraren som inte hade förstått vidden av att kladda på nån annans brev utan gjort det i "all välmening" Hmmm...undrar vad han skulle göra med handen i min brevlåda? I all välmening mata Indra med förgiftade fläskkotletter? Eller kanske klia henne lite bakom örat tills hon slutade skälla?

Visserligen fick brevbäraren en tillrättavisning och jag en ursäkt men tänk om killen är galen? Tänk om han får för sig att pissa i min brevlåda nästa gång? Eller nåt ännu värre. Som att faktiskt mata Indra med förgiftade kotletter. Jag tror det blir till att kontakta dom stora grabbarna och be om en stickers att sätta på dörren.
"Support your local **** ***** (namn på en tuff hojklubb)" Och sen hoppas på att brevbäraren inte är medlem av *********** (en annan tuff hojklubb)

---

Vi såg en uggla!

Hur stort är inte det?

Michelle kom vankandes som en anka när vi skulle nattrasta hundarna i kväll och sa: "Mamma, jag såg en uggla". Hm, ja eller hur. När man är gravid händer dom mest konstiga saker, inte bara med kroppen utan även med hjärnan. "Men asså mamma, det var en uggla, jag såg när den flög"

Jag var rätt skeptiskt tills jag tittade upp  i trädet som Michelle pekade på.....och där satt faktiskt en uggla! En liten söt uggla! Man kan ju undra vad en uggla gör i Hallonbergen!?

Fånig som jag är så såg jag så klart ett tecken i denna ugglas närvaro så jag sa till Michelle: "Nu kommer du få ett klokt barn"  Nu var det Michelles tur att vara skeptisk och jag förstår henne för om man bott i en anka i 9 månader, hur ska man då kunna bli klok som en uggla? *S*

---

Det är lätt att vara stolt över andra. 

Min storasyster till exempel, som efter 40 år äntligen insett att livet är underbart och att hon är värd bättre än second best! *S* Keep up the spirit sis!
Eller Michelle, min stora dotter, som är den tappraste och starkaste människa jag känner. Det är inte alls speciellt svårt att vara stolt över henne.
Jag är också mer än stolt över Embla, min lilla dotter, som har bestämt sig för att bli plugghäst så här inför nionde klass. Det är rätt stort att vara snart 15 år med en massa ostyriga hormoner i kroppen och aktivt välja plugget framför kompisarna. Hon satsar på MVG i ALLT!! (återkommer till det i december)

Som sagt, det är väldigt lätt att vara stolt över andra och att glömma bort att vara stolt över sig själv, så idag tänker jag vara stolt över MIG! Och varför då? Jo för att jag kan! *S*

Grejen är den att jag nästan aldrig kostar på mig att vara stolt över mitt ego. Men nu har jag svart på vitt att jag gör något bra. Är duktig på nåt. Riktigt duktig. Och det tänker jag tamigfan vara stolt över. Dessutom har det kostat mig skjortan (och trosorna) så jag har till och med betalt för att få vara stolt över mig själv.

Om några veckor är jag klar och kan titulera mig Nagelterapeuft och med det ligger hela världen för mina fötter, eller ska jag säga händer? *S* Och jag är så stolt att jag vågade ta steget (och lånet) att börja den här kursen. Det här är min grej BIG TIME: Jag älskar naglar! Och jag älskar salongkänslan och fildammet och lackdoften och hela grejjen kring artificiella naglar! (nu är det bara tuttarna som fattas *hehe*)

Så alla kära vänner. Sprid min stolthet! JAG GÖR NAGLAR! BILLIGT (än så länge). Passa på medans jag är en stolt student! Sen kommer jag bara vara en vanlig nagelterapuet, med vanliga priser, på en vanlig salong.

Första påsättnngen.