Pengar - Människans värsta fiende.
Finns det någon ting som kan uppröra och beröra människan som pengar?
Pengar startar krig, får vänner att hata varandra, kraschar familjer med mera med mera.
Vad är det som får människan att tycka att pengar är viktigare än allt annat? Viktigare än moral, barn, kärlek, vänskap, fred, hälsa, ja listan kan göras lång över saker som pengarnas värde härskar över.
Det gäller naturligtvis inte alla människor, det finns faktisk några få personer som insett värdet av andra saker, men det är ironiskt nog, oftast människor som har pengar.
Jag vet att det är lätt att sitta i ett varmt hus med en kopp kaffe och tycka att man har det bra och värdera kaffekoppen över pengarna, men det är inte det det handlar om. Det handlar om förhållandet till pengar.
Man hör ju dagligen om människor som lever på kredit för att bli lyckliga. Lyckliga av att "äga" en dyr bil, en lägenhet i AAA-läge, dyra skor, smycken, klockor och i övrigt ganska dyra vanor.
Men kan man verkligen bli lycklig av pengar om man inte förtjänar dom?
Jag tror inte det.
För mig är lyckan med pengar vetskapen om att jag har förtjänat vartenda öre som jag har och jag kommer alltid ha i bakhuvudet att jag en gång i tiden klarade mig på mindre än 200 kronor kvar i månaden. Nu har jag jobbat hårt och gjort mig förtjänt av lite mer, men för den skullen inte jag inte lyckligare, det är andra saker som gör min lycklig. Min man, mina barn, att jag trivs med mitt jobb, har ett bra hem, att jag är frisk etc. Sen kan jag hålla med om att jag hellre är lycklig med lite pengar än utan.
Poängen är att man blir inte lycklig av pengar om man inte förtjänar dom, och det finns inga genvägar. Man kan inte gnidda sig till en massa pengar genom att lura folk och sen tro att dom pengarna ska göra en lycklig. Det funkar inte att råna en bank och sen tro att man ska kunna sova gott på natten trots att man sover på en sedelbunt.
Hårt arbete och ödmjuk respekt för pengars värde är vad som krävs.
Karma helt enkelt!
Svininfluensa
Jag känner ingen som känner nån som vet nån som har haft svininfluensan.
Lika lite som jag känner nån som vet nån som hade fågelinfluensan för några år sen.
Ändå pratat alla om det.
Jag har legat sjuk i flera dagar. Riktigt sjuk. Feber, ont i kroppen, hosta och en himla massa snor i näsan. I två hela dagar gick jag knappt ur sängen och dom få gånger som krävde att jag gjorde det så var jag helt slut när jag la mig igen.
Influensa. Ja helt klart, men frågan är om det var svininfluensan. Personligen så tror jag inte det men alla frågar mig "Var det svininfluensan" "Njae, det tror jag inte" har jag svarat "Det var nog bara en kraftig förkyldning"
Vad som är så lustigt är att alla som frågar mig verkar vilja att jag ska ha haft svininfluensan, det verkar som att folk vill känna nån som känner nån som har eller har haft svininfluensan. Hur kommer det sig?
Kan det vara så att det går mode även i sjukdommar?
Ja inte vet jag.
Älskade unge, Grattis på födelsedagen!
Förlåt Michelle, min fina fina dotter för att jag glömde blogg-grattiset på din födelsedag den 10:e.
Nu kommer det....
GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN!!! 
Mirro 22 år, den 10/10-2009
Allt blev perfekt!
Jag har legat sjuk så jag har inte kunnat uppdatera er med fredagens överraskning till Lasse.
Men allt blev perfekt.
Tack alla som hjälpte till med planeringen och maten! Ni är guld värda!
Lasse visste naturligtvis att nåt var på gång, men han kunde nog inte drömma om att det skulle stå folk och sjunga för honom i hallen när han kom in. Gissa om han såg paff ut!
Sen hade vi fest till tidiga morgonen. Mycket lyckat med andra ord!
Hinner inte skriva mer nu för jag ska till jobbet, men snart ska jag berätta lite för er om svininfluensan! =)
Glöm inte bort......i dag är det fredag.....det betyder........FREDAGSMYS!!
Grattis Älskling!
Idag, den 2:a oktober, fyller min älskade make, stora kärlek och bästa vän år!
GRATTIS GRATTIS GRATTIS!
Presenterna gick hem, tack å lov! Nu återstår bara kvällens event. Jag är lika nervös för det som för presenterna.
Det måste bli en perfekt födelsedag för min prins!
Han är en kontrasternas man, min man!
En liten present!
Vissa presenter känns viktigare än andra.
I morgon fyller Lasse år och precis som till jul har jag haft värsta problemet med att hitta den rätta presenten.
Jag har funderat fram och tillbaka på vad jag ska köpa. En bensindriven häcksax var en av grejerna jag tänkt mig. Inte så personligt kanske men åndå en bra-att-ha-grej. Nu köpte Lasse en själv för några veckor sen, så det var bara att tänka om.
I går lyckades jag hitta den perfekta (tror jag) presenten till min älskade make. Dessutom gjorde jag värsta klippet, men det kan jag inte berätta om just nu. Jag bara ramlade på den. Som om det vore meningen att just jag skulle hitta och köpa denna lilla present.
Embla och jag strosade vidare genom stan för att hitta ytterligare nåt kul, lite mer vardagsandvändbart. Och samma sak där! Vi gick in i en affär, och där låg den. Present nummer 2!
Nu längtar tills i morgon när jag får överlämna mina presenter och se om Lasse blir lika nöjd med mitt val som jag!
Mormors Prinsessa fyller 2 år!
Grattis Carmen på din 2-års dag! Världens underbaraste unge!
Frostnatt
Nu gott folk, börjas det!
I natt var det frost.
Helt ovetandes om frosten så plockade jag in uteblommorna igår kväll.
Vår julstjärna från i julas har frodats i trädgården hela sommaren och den hade garanterat sett solljuset för sista gången om den stått ute i natt.
Ibland kan man inte förklara varför man måste göra vissa saker och precis så var det igår. "Jag måste ta in blommorna"
Tur? Intuition? Instinkt? Inte en aning, det kan ju faktiskt vara så enkelt att jag omedvetet hört nån säga att det skulle bli frost just i natt och agerade utifrån mitt undermedvetna.
Hur som helst, blommorna är inne, räddade till nästa sommar och jag känner mig nöjd med att min ta-in-blommorna-instinkt var rätt.
Vad värre är, är att frosten är det första beviset på vad som komma skall; KYLA!
Kyla och vinter. Usch och fy! Visst kan hösten och vintern vara vacker men varför måste det bli så kallt? På nåt sätt måste jag tänka om och försöka lära mig tycka om kyla. Frågan är bara hur? En grej kan ju vara att börja använda strumpor kanske? Och köpa en väldigt tjock jacka och en massa varma tröjor. Men jag tror mig veta att min näsa och mina fötter kommer vara kalla och frusna ända fram till juni ändå.
Kanske är det så att jag bara måste bita ihop i några månader och highlighta dom mysiga stunderna för att lära mig gilla kyla. Jag har ju faktiskt saknat att sitta vid den öppna brasan och dricka vin och lyssna på musik eller ligga under filten i soffan och se en bra film med vetskapen om att det är kallt och jävligt ute, och igår kväll när det var kallt kröp jag ner i sängen och värmde mig på Lars, så låg vi där och lyssnade på regnet tills vi somnade. Det var mysigt, men där kan jag ju inte ligga fram till juni.
Nej, uppryckning. Nu ska jag leta fram min varmaste tröja, strumpor och varma skor och ta en promenad med Indra i den inte ännu så kyliga höstsolen.
Man måste ju glädjas även åt det lilla!
Vår julstjärna från förra året, nu i säkert förvar inomhus.
Stockholm Beer & Whiskey Festival 2009
Drömmen om en egen krog!
I lördags jobbade jag, Lasse och
en hel drös andra "Spendrupsare"
på Stockholm Beer & Whiskey Festival
i Nacka Strand.
Efter vårt fesök på Oktoberfesten i
Mûnchen känns det kanske lite
konstigt att kalla denna svenska
ölmässa för festival, men man kan
ju inte begära så mycket med den
tråkiga alkoholpolitik vi har.
Tillexempel säger ju lagen att det måste
serveras varm mat tillsammans
med alkoholförsäljning. Tänk vad politikerna
trodde att dom ställt till det
för arrangörerna. Hur skulle det se ut om alla
utställare var tvugna att
steka pytt-i-panna i sina montrar?
Nån samhällsfarlig människa bland arrangörerna kom helt sonika fram till att en meny på barväggen
med ett telefonnummer var allt som krävdes för att kringgå regeln om varm mat. Man kunde alltså, om nån så önskade, ringa detta nummer och beställa tex Varm äppelpaj med vaniljsås! Inte illa.
Personligen skulle jag aldrig komma på tanken att arrangera någonting som har med alkholol att göra i sverige, (eller?) så all cred till kvinnan bakom SB&WF.
När klockan väl slog tolv öppnade portarna till mässan och in kom hordar av törstiga svenskar. Jag och Lasse fanns i Spendrups monter för att uppfylla folks drömmar om riktigt god öl. Och cider.
För min del kändes det lite som när jag var liten och stod bakom köksbordet och sålde konservbrukar till farmor. Jag har alltid älskat att slå på kassaapparater och ge bort saker mot betalning. När jag blev lite äldre har jag alltid drömt om att få tappa öl från kran. Öppna kranen och se hur den guldgula vätskan fyller glaset och till slut den vackra skumkronan. Så med andra ord var detta en dröm som uppfylldes för mig.
Efter den här mässan vet jag med säkerhet att det här är min grej. Vår grej. Vårt näst kommande projekt. En krog med ölkranar och kassaapparat.
Där jag och Lasse är kungaparet i baren!
Nu gäller det bara att fokusera och förankra tanken så att den blir till verkligehet. Jag tror att vi ha ett koncept i världsklass, men det är vår hemlighet!
Man kan ju lätt tro att man blir sugen på öl när man står där, och ja visst blir man det, men bara första timmarna, sen slås man av ölångande andedräkter och simmiga blickar vilket inte direkt får suget att stanna kvar. Men jag provade iallafall Gotlands Bryggeriers Läcker Lager, mycket god, och en liten skvätt Gotlands Bittar. Man är väl nationalist! =)
För att sammanställa det hela så kan man bara konstatera att svensken, trots lite simmig blick, klarar av att hantera alkohol och att det är trevligt att umgås kring alkohol. Sen kan man ju moralisera kring bergreppet "umgås" i all evighet. Men att umgås för mig är inte misshandel, övergrepp och minnesluckor, det är missbruk.
Och för den som undrar; så serverades det alkoholfria alternativ.
Drottningen i baren
Kungen i baren
Fredagsmys!
Äntligen fredag igen!
Fast det är ju konstigt att säga så med tanke på att veckorna mest består av måndagar och fredagar!
Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag ska vara tacksam eller inte för att veckorna går så snabbt. Å ena sidan är det ju härligt att det är fredag ofta, å andra sidan lite mindre härligt att helgerna liksom försvinner till förmån för måndagarna.
Men i det stora hela tror jag att jag bestämmer mig för tacksamhet. Jag har ett jobb att gå till, mat i magen, tak över huvudet och en himla massa kärlek.
Nu är det då alltså fredag igen. Och då är det fredagsmys. Folk brukar skratta åt vårt fredagsmys. Från börjar var det inget vi tänkte på utan ett självklart sett att umgås bara vi två, efter en lång arbetsvecka (som förövrigt inte är så lång), men nu har det verkligen blivit en grej. Fredagsmys är vårt signum! =)
Vi börjar med att handla. Mat och vin. Sen åker vi hem, lagar mat, dricker vin, äter mat, dricker mer vin och lyssnar igenom alla våra cd-skivor. TV då, kanske nån undrar? Vi tittar inte på TV på fredagar, det är att häda. Fast i kväll ska vi faktiskt se sista avsnittet av Sopranos, men det räknas inte för det är Sopranos, dessutom är det på DVD.
Jag har en teori som jag vet att jag inte är ensam om; Fler männsikor borde stänga av tv:n och umgås, speciellt på fredagar. "Vi måste titta på tv för barnen vill titta på Idol" (Let´s dance eller vad som nu råkas vara på tapeten, på min småbarnstid var det Robinson och Fångarna på Fortet)
Yea, right att barnen vill titta på TV. Jag har då aldrig hört nån unge prata om varken Idol, Let´s Dance eller Stjärnor på is. Det är mest mammorna som pratar om vem som borde vinna där och vem som dansar som ett kylskåp här och vem som inte kan åka skridskor och borde skickas på kurs till Antarktis.
Visst kan det vara trevligt att samlas hela familjen runt ett gemensamt tv-intresse men jag tror mig veta att "fredagsmys" med TV ändå bara är föräldrarnas försvar för att få frossa i chips och dricka vin legalt trots att barnen är hemma. Och utan att bli störda. "Titta nu barn, snart är det Agnes" Själv brukade jag passa på att städa barnens rum eller vara i tvättstugan på fredagar. Samtidigt som jag åt chips.
Nu är mina barn stora och jag kan ångra att jag inte hade mer Fredagsmys tillsammans med dom. Spelade spel, pratade och umgicks. Utan Fångarna på Foretet som jag vet att jag tvingade på dom tillsammans med Tacos, läsk och chips bara för att jag var trött och ville få vardagssysslorna undanstökade inför helgen.
Så gott folk. Testa i kväll (Idol går i repris på söndag), stäng av TV:n. Prata med era barn eller med varandra om ni inga barn har. Ni kommer aldrig mer vilja titta på TV på fredagar!
Själv längtar jag efter Fredagsmys hela veckan!
Umgås Dammit!
Arne (förlåt Anna) Anka
Jag kan inte låta bli att ge henne lite uppmärksamhet även jag, trots att hon gör mig arg och ger mig dåliga vibbar.
Hon kräver ingen större omskrivning eftersom jag inte tycker att hon är värd uppmärksamheten MEN jag måste ändå få uppmana alla mina medmänniskor att ignorera denna onda varelse för hon kommer bara ge er dåliga energier som drar till sig en massa dåliga saker i era liv.
Glädjs istället åt att ni tycker att hon är ett pucko, det bevisar bara att ni inte är det
Hon är "Bad Karma" personifierad!
Fridens!
Rädd att flyga!
Det behövs 29 000 års dagliga flygresor i USA för att råka ut för eller dö i en flygolycka enligt statistiken.
Inget att oro sig för med andra ord.
Absolut inte, fast å andra sidan, hur vet jag att min medpassagerare inte är en av dom som flygit 29 000 gånger dagligen i USA? Då är det ju statistiskt sett hans/hennes tur att störta nu. Och statestiken skiter ju i att jag råkas sitta brevid på planet trots att jag bara har flygit ett hundratal gånger i mitt liv.
Nu undrar ni säkert varför jag funderar på det här? Jo, om några timmar ska jag ensam sätta mig på ett plan till Munchen och jag känner ett stort obehag för att flyga, och tanken på att flyga ensam är ännu obehagligare.
Visserligen är min filosofi att man dör när man dör, så om det nu skulle vara min dag att dö just i dag så skulle jag ju göra det ändå, oavsett vart jag är. I luften över Danmark eller på ett övergångsställe i Stockholm.
Grejen är bara den, att jag inte tror att jag ska dö om jag går över gatan, det skulle liksom komma som en överraskning. I ett flygplan däremot så väntar jag hela tiden på att jag ska dö, det är det som gör det så otäckt. Och alla vet ju att det inte är nån trevlig död man går till mötes, det är ju inte pang bom direkt, utan man kommer ju sitta där och vara medveten flera minuter innan man faktiskt kliver över till andra sidan.
Usch och Fy!
Nej, nu ska jag tänka positiva tankar och sätta igång och packa. Vädret visar 23 grader i Munchen så är sommarkläder som gäller. Underbart med några dagar i värmen.
Och för er som undrar vad jag ska göra där är svaret: Dricka öl och äta tyska korvar tillsammans med min make och några miljoner andra människor i ett tält, det är nämligen Oktoberfest!
Auf wiedersehen!
Försök att inte bli lurad om du kan!
Hastigt och lustigt bokade vi en resa till Turkiet i mitten av juli.
Att det blev just Turkiet var en ren slump, jag hade aldrig varit där och Lasse hade tidigare haft nära-döden-upplevelser i Turkiet på grund av magsjuka men efter lite lirkande och fixande av diverse piller mot magont lyckades jag få honom att följa med!
Man kan ju kanske tro att det var nån slags bröllopsresa, men så här i efterhand så vill jag nog inte riktigt minnas min bröllopsresa som en all-inclusive-vecka till Turkiet. Dessutom var vi i ju i Uppsala helgen innan så den resan var ju närmare bröloppet hur som helst. =)
Resan i stort var helt okey även om det tog oss några dagar innan vi fattade att den gratis hotellölen faktiskt var alkoholfri. Ett tag var vi oroliga att vi druckot så mycket i sommar att vår alkoholtolerans var för hög, men inte ens på fastande mage klockan elva på förmiddagen lyckades vi bli packade på ölen som serverades i gratisbaren. Då trillade poletten ner och vi kompleterade resten av resans ölintag med Raki. (turkisk ozo, eller är kanske ozo grekiskt Raki?) Och efter några dagar hittade vi kylskåpet under tv-skåpet på rummet så vi kunde avnjuta en riktig öl efter stranden.
Vi avnjöt en hel vecka som riktiga charterturister (fast utan gruppresor). Vi badade, drack öl på stranden, åt en massa mat, gick på hamam (turkiskt bad), var hos barberaren, blev lurade på pengar och njöt av varandras sällskap.
Även om Turkiet var okej så kommer vi nog inte åka tillbaka. Been there, done that kan man väl sammanfatta det hela som.
Highlights året som gått - Uppifrån och ned
Julen 2008
Nyårsafton
Min födelsedag den 23:e februari
Intet ont anandes satte jag mig i taxin tillsammans med Lasse för att avnjuta en födelsedagsmiddag på tu man hand. Väl framme på restauran Linguini så fick jag mitt livs gladaste födelsedagspresent.
Båda mina tjejer satt där och väntade på mig för att vara med och fira min 42:a födelsedag!
Tack Lasse, Michelle och Embla för en helt underbar födelsedag och för den fina klockan som jag älskar.
Pappa med i Bolibompa
LoveTattoo
Påsk 2009
med trädgårdsröj och middag
9 månader.......
......sen sist.
Det skulle kunna vara en hel bäbis!
Men så roligt ska vi inte ha. För jag har fått nåt mycket bättre än så.
Ett helt nytt liv. Halleluleja som Kirsti skulle ha sagt.
Kommande inlägg ska jag försöka uppdatera er på vad som har hänt, mest i bilder. Vi har lyckats med konststycket att fota en hel del dom senaste månaderna, allt från förra årets (har det verkligen gått så lång tid!!??) julbilder till påskmiddag, midsommar och där i mellan lite vardags och festbilder, semester och viktigast av allt mitt och Lasses bröllopet!
Jag tror mig veta att i allafall nån har saknat min blogg. Mamma kanske? Men jag har inte haft tid att blogga för jag har varit upptagen med livet. Det är jag fortfarande men nu har jag fått lite mer struktur på livet så nån minut då och då har jag att ödsla på en sån fullkomligt meningslös sak som en blogg! =)
Håll till godo, this is my life!
En vecka kvar.......
Tre klappar klara, åtta klappar återstår.
På lördag är det stora julklappshandlardagen och jag misstänker starkt att vi inte kommer vara helt ensamma......
Vi ska förutom juklappar handla julmat för 13 personer, julgranen ska köpas och kläs, huset ska städas och tydligen ska vardagsrummet uppdateras med en ny soffa innan julafton.
Allt det här ska ske i helgen, helst på lördag så att vi kan ägna söndagen åt den årliga eldshowen i Rosendals Trädgård.
Dom som känner mig vet ju att jag jobbar bäst under press, men frågan är om det inte börjar lukta handlingsförlamning hos fröken Westermark! Jag vet precis hur det kommer sluta. Den 23:e kommar jag rusa runt som en yr höna för att kompletara det jag missat, sen kommer hela natten gå åt till att laga mat och på självste julafton kommer jag sova redan innan Benjamin Syrsa gjort entré på vår tv-ruta.
Oj Oj Oj, va jag älskar Jul!
2 veckor till julafton
I år ska det bli en jul som heter duga!
Jag som hatat julen dom senaste åren ser med glädje fram emot att få fira jul med Lassa, barnen, syrran och förhoppningsvis min far. Alla hundar, kattor och annat löst folk i vårt nya gemensamma umgänge.
Nästa vecka är det julpynt, julgransinköp och diverse planering för den perfekta julen som stundar. Vi ska ha Brommas största julgran, hembryggd julöl, massor av mat och om Lasse får bestämma, och det får han, ett helt hus fullt av tomtar och bling-bling. *S*
Det kommer bli som en riktig Fanny-och-Alexander-jul med lyckliga, förväntansfulla barn och glöggfulla vuxna.
Problemet är bara Julklpappen.
Vad ska jag köpa till Lasse??? Jag blir tom i huvudet bara jag tänker på det. Jag har en liten aning som jag måste förankra i min hjärna och plånbok innan det är verklighet. Det måste helt enkelt bli helt rätt. *hua*
Lite förslag skulle inte sitta fel, så gnugga era knölar nu och HJÄLP MIG!!! *S*
Taskigt tidsbegrepp....
Jag hör ju själv hur lustigt det låter om man bara pratar i tidstermer, folk skakar på huvet och undrar om vi helt tappat greppet om verkligheten. Och det har vi nog. Vår verklighet är inte som andras.
I vår verklighet är 4 veckor som 4 år. För oss är tiden bara andra människors uppfattning om hur saker och ting ska vara och jag tror att man måste uppleva det vi upplever för att riktigt förstå att för oss är inte tiden det avgörande utan känslan av att ha hittat rätt. Äntligen.
Jag har ingen lust att avstå det vi har, våra framtidsplaner och drömmar bara för att tiden är emot oss. Vi har inte all tid i världen att bygga ett liv tillsammans så nu när vi äntligen har hittat varandra så finns det ingen anledning att försöka bromsa saker och ting bara för att det bör vara så.
Nä, vi tänker kasta oss in i det här med hjärta och själ, framför allt hjärta, sen får det gå som det går. Och återigen så måste jag på det bestämdaste hävda att det inte finns några som helst tvivel att det kommer gå hur bra som helst!
"Plötsligt händer det"
Observation
Det är sånt vi tjejer gör utan att nån egentligen ser det. Oftast lägger man ju bara märke till tjejer med Mc Donalds-bryn.
Speciellt män brukar ju inte lägga märke till sånt. Jag är i alla fall inte speciellt van vid att män lägger märke till sånt, eller så gör dom det utan att säga nåt.
I går när Lasse kom hem från jobbet så tittade han på mig och sa: Va fin du är, du har gjort nåt. Ögonbrynen! Jag som inte trodde att du kunde bli vackrare.
Herregud, jag trodde inte mina öron! En man som observerat att jag fixat mina ögonbryn!
Inte för att jag någonsin har tvivlat, men vet jag med säkerhet att han är en keeper, min prins!
Tillbaka till verkligenheten
Helgen har bara svischat förbi trots att jag verkligen ansträngt mig att ta vara på varenda sekund.
Loka Brunn var helt otroligt mysigt. Fin miljö, bra rum, god mat ,gott öl och en underbar man vid min sida. Vi har fått massage, badat bubbel, blivit småpackade mitt på dan, gått vilse i skogen, klampat i träsk och suttit framför brasan i stora salongen och pratat och pratat och pratat.
Efter den här helgen vet jag med all säkerhet att Lasse är den delen av mig som saknats.
Min själsfrände.
På vägen hem från Loka Brunn passade vi på att gå på julmarknad i Grythyttan. Det tog ungefär 10 minuter att promenera igenom hela staden och vi kom båda två fram till att det var lite twilight zone över hela grejen. Små städer kan verkligen vara som i skymningslandet. Lokalbefolkningen liksom gaddade ihop sig mot oss utbölingar så vi skyndade oss därifrån för att inte bli fast i deras stillastående tidszon.
Vi stannade till i Kopparberg för att äta men det var samma sak där om inte värre. Folket gick likt zombis på gatorna och både Lasse och jag kände ilningar längst ryggraden och skyndade återigen tillbaka till bilen.
Efter att ha kört mil efter mil utan att komma nånstans kom vi fram till att vi nog fastnat i en tidscykel som aldrig skulle slut. Vi var dömda att leva resten av våra liv i en bil, konstant på väg utan att nånsin komma fram. Det vilar en förbannelse över Örebro!
Fast det kunde varit värre, vi hade i allafall rumpvärmare och varandra.
Till slut lyckades vi hitta ett ställe att stanna och äta på. Klassisk vägkrogsschnitzel, pommes simmandes i bea och Hillbillys till personal som varken tog kort eller hade växel.
Efter maten satte vi oss i den omvända tidsmaskinen i ett försök att komma hem till stan, vi stannde och tankade i Enköping och då konstaterade Lasse att det var här vi sågs för första gången. För 16 år sen. Tur att vi inte visste då vad vi vet idag, det hade varit outhärldigt långt att vänta på nuet.
Otroligt nog kom vi hem till slut. En resa som kännst som en hel evighet visade sig vara 4 och en halv timma. Vår tid är inte som andras tid.
Huset vi bodde i
Att älska är stort, att bli älskad är ännu större!
