---

Det känns som om hösten är på väg!

Vinden viner och Indra höll på att blåsa av vägen när vi var ute på vår morgonpromenad! Fan åxå. Vart tog sommaren vägen? Det känns som jag bara fått en dag sommar i år och det var lördagen på festivalen. Resten har helt gått mig förbi på grund av arbete och dåligt väder. Visst vi har haft några härliga grilldagar och en och annan öl har det väl blivit på nån uteservering men ändå. Det är så sorgligt att se sommaren dö ut och hösten göra inträde.

Det är så slående likt livet där sommaren står för livets mittpunkt och hösten för ålderdommen. Vi börjar närma oss ålderns höst och snart dör naturen utanför oss likt en gammal människa där solen inte längre orkar värma jorden. Döden själv gör inträde. VINTER! *brrrrrr*

Jag är så otroligt glad att jag har sparat alla mina drömmar till hösten och vintern. Nu har jag en massa saker att se fram mot istället får att gå och våndas över att sommaren är över. 

På tisdag börjar min utbildning till nagelterapeut. Något jag velat göra länge utan att vågat ta steget fullt ut. Men det känns som just det här året har varit fullt av förändring. Positiv förändring som ska förankras nu i höst.

Snart kommer dessutom lilla Carmen-Michelle Dos Santos, inget jag kan påstå att jag har planerat men hon kommer naturligtvis lysa upp höstmörkret och vinterdöden mer än någon sol nånsin kommer att klara av. Och jag längtar efter att få titulera mig mormor på riktgit! Vilken ära! Att få bli mormor! Jag börjar förstå det där med "livets efterrätt"! Jag är så glad att jag valde att skaffa barn tidigt så att jag får vara med och uppleva det här just nu. Tack Michelle och Michel, ni är en stor del av min höstlycka!

Sen kommer Thailand! Landet jag redan förälskat mig i fast jag inte har varit där. Men jag har läst så mycket om det och är ju som bekant mer än fachinerad av buddismen, så jag har en känsla av att det kommer kännas lite som att komma hem när jag sätter mina fötter på Thailändsk mark. Den 27 november bär det av. Om exakt 100 dagar! *S*

Hur sorgligt det än känns med höst kan man alltid trösta sig med att det snart kommer en ny vår, en ny sommar med nytt liv. Likt livet självt. Borsett då från att vi inte vet hur våran vår ser ut efter döden. Fast jag tror mig ha en aning! *S*

---