---

Jo det är sant!!

Med handen på hjärtat så är vi väl kanske inte bästa vänner längre, just nu, men vi är inte heller ovänner, vad jag vet, även om jag just i detta nu faktiskt börjar fundera på om jag har gjort henne nåt. Haft sex med hennes blivande man, dödat hennes mor eller länsat hennes bankkonto!!??

Förr, för sisådär en 6-7 år sen så var vi ett lika självklart par som Bill & Bull, Tom & Jerry, Snövit och Prinsen, you name it och vi var det. Allt detta efter att ha stöttat varandra genom först min  x-mans vidriga otrohetsaffärer, som sen ledde till skillsmässa, och sen när hennes dåvarande sambo satt på en 19-åring på en fest, i deras säng, i deras lägenhet vilket naturligvis också ledde till seperation. Och där stod vi, två singeltjejer med STOR aptit på livet. Och vi tog för oss. Jävlar vad vi tog för oss! Vi hade till och med ett gemensamt namn "Petrulla" *S*

Vi har tillbringat många timmar i badet med tillsammans. (en del tjejer gör sånt) Där kunde vi ligga  med en flaska rött (eller två) och ett antal cigg och fnittra och snacka skit i timmar innan vi gjorde oss i ordning för utgång. Alla har vi våra sätt att förfesta på! *S*

Hon och jag semesterade på Kreta en vecka och det är verkligen det stora teset när det kommer till vänskap, men vi klarade det. Inte så mycket som antydan till några sura miner på en hel vecka. Trots iskalla bassänger, solfrossa och spöregn!

Vi har verlkligen många roliga år bakom oss och nu ska hon alltså gifta sig, denna min föredetta bästa väninna, och jag är inte bjuden. DET har väl i sig inte så stor betydelse, vad som har betydelse är ju att jag inte vet vart det gick fel. Vad var det som hände? Jag vet att det kom in en annan väninna i hennes liv, men henne har hon pratat rysligt mycket skit om (kanske att hon gjort det samma om mig till henne) så jag vet inte om det är avgörande.

Personligen ger jag inte speciellt mycket för denna "nya" väninna och det är inte för att det är hennes "nya" utan mer för att denna lilla varelse så uppenbart måste visa hela världen att dom är vänner genom hänga och klänga och till och med sitta i knät på "väninnan" för att poängtera deras vänskap. Och så fort jag pratar med "väninnan" är hon där och gapar ut datum gällande parmiddagar och biobesök ."Vi fyra". *doh* Visst, vi brukade bada ihop, men det var bara hon och jag som såg, dessutom pinkade vi inte revir i vattnet!

Naturligtvis kan denna avbrutna vänskap också bero på det faktum att hon inte längre är singel. Ju mer jag tänker på det desto säkrare är jag på att det är där skon klämmer. Men allvarligt talat. Varför skulle jag vilja ha hennes tilltänkte? Jag kan faktiskt skaffa en egen man, jag behöver inte nåns begagnade, dessutom VET hon att jag värderar mig själv högra än att vara någon mans andrahandsval! Jag har funderat en del på det där. Som jag sa, hon känner mig tillräckligt väl för att veta att jag inte är något hot mot henne, men kan det helt enkelt vara så att man står sig själv närmast? Att hon inte skulle dra sig för att ta min man (om jag hade nån) och därför utgår hon ifrån att jag skulle kunna göra det samman? Vad vet jag?
 
Nåväl, jag har vänner. Vänner som jag älskar och som för hittils alltid ställt upp till 100%, men just det faktumet  oroar mig. Man tror att man har vänner. Man tror att dom alltid ska ställa upp till 100%. Men livet är som det är och man kan aldrig med säkerhet veta att något varar för evigt.

Den enda sanna vän man har och som man kan lita på till 100% är sig själv.

---