---

I lördags var det då äntligen dags för den stora dagen. Förmiddagen gick till att fixa det sista. Checka in det blivande brudparet på hotell, jaga ftj-bussar, fotografering och leverans av blommor och dyligt till festlokalen. Det är ett  under att jag inte kom till kyrkan i mjukisbyxor och t-shirt, men jag hann faktiskt göra mig hyfsat presentabel på bara 45 minuter!

Oj vad jag grät i kyrkan, det killade i näsan redan när kyrkoklockorna började ringa, och sen när bruden väl kom längs altargången var det fullt flöde från både näsa och ögon! Fattar inte varför inte jag kan lägga band på mig, men å andra sidan var det fler som grät rätt bra. Undrar om det har med åldern att göra?

Middagen var super, många höll tal och prästen höll på att bryta ihop varje gång nån öppnade munnen, hon var om möjlig ännu mer känslig än jag. Och på tal om prästen. Vilken kvinna! Om jag nånsin skulle komma på tanken att gifta mig i kyrkan så vill jag absolut ha henne som präst. Coolaste kvinna jag träffat på länge. Jag förstår verkligen varför Veronica och Conny var så angelägna att just hon skulle viga dom.

Efter att vi avnjutit tårtan var det dags att partajja på riktig! Som sig bör var det ju några mindre partyglada gäster som drog sig tillbaka, men vi andra, ja, vi festade natten lång och dansade så jag knappt kan resa mig ur soffan nu pga träningsvärk i låren!

Tack Veronica, tack Conny, för en oförglömlig kväll. Personligen är jag ju liten tveksam till äktenskap men om några kommer att hålla ihop tills döden skiljer er åt så är det ni två!

Risregn på bruden

---