---

På min morgonkiss med Indra såg jag återigen dom ledsna cyklarna i cykelstället. Jag ser dom varje morgon. Dom står där, hängiga med punka och rostiga styren. En stor. En liten. Jag som älskar min cykel kan inte låta bli att fundera på vem som äger dessa cyklar! Har dom flyttat och bara struntat i att ta med dom? Har dom glömt att ta med dom? Eller är det helt enkelt så att det bara är en cykel som ägare skiter i för att han/hon har köpt en ny, snyggare, snabbare cykel?

Stackars cyklar! Tänk, en gång i tiden var det säkert nån som älskade den där cykeln. Som köpt eller fått den när den var alldeles ny. Med pumpade däck och glänsande styre och som susade ner på Hallonbergens backar.

Man kanske inte ska dra nån allt för hård paralell, men är folk inte väldigt lättvindiga när det gäller att överge sina gamla cyklar? Dom där cyklarna skulle ju med lite omsorg kunna bli till glädje för nån annan. För nån som inte har råd men en ny cool mountainbike med flera hundra växlar. Likheten cykel bil är slående lik hund katt. Nästan ingen överger sin gamla bil, den begravs på skroten eller säljs till nån som inte har råd med en ny. Precis som hunden. Men en gammal cykel är det ingen som bryr sig om. Precis som katten. För alla är väl bekanta med utrycket sommarkatt!?

---