Today it´s suppose to be the DAY!

Carmens dag.  Hon är nämligen beräknad tills just i dag.

Igår kom Mirro hem till mig med den briljanta idé om att äta Ananas för att skynda på Carmen lite. Hon hade nämligen hört att om man äter ananas så ska det sätta fart på hela processen.

Jag är skeptisk. Resinolja okey, men ananas???

Eller ...........är det kanske därför asiater är så små? Dom är för tidigt födda hela bunten för att mammorna ätit ananas. Bortsett då från sumobrottarnas mammor dom fick äta bananer istället.

Med eller utan ananas hoppas jag att lilla Carmen vill komma snart. Jag längtar ju jättemycket efter henne!

Det är jättekonsigt att längta så efter någon som man aldrig har träffat. Inte alls som när man själv väntar barn, för då känner man ju barnet i magen hela tiden. Kanske jag känner som många pappor känner? Eller borde känna. En längtan som inte riktigt går att sätta fingret på för hjärnan hajjar helt enkelt inte att det är på riktigt. Jag har aldrig längtat efter någon så mycket i hela mitt liv som jag just nu längtar efter att få träffa Carmen. En helt obeskrivlig känsla! Tänk. Mitt barnbarn! *S*

Ät nu massor av ananas Michelle, du har trots allt bara dryga 14 timmar på dig innan det är den 28:e. Överaska omvärlden med att föda barn när det är beräknat! *S*