Som vanligt när man har det bra så går allt i raketfart.

Helgen har bara svischat förbi trots att jag verkligen ansträngt mig att ta vara på varenda sekund.

Loka Brunn var helt otroligt mysigt. Fin miljö, bra rum, god mat ,gott öl och en underbar man vid min sida. Vi har fått massage, badat bubbel, blivit småpackade mitt på dan, gått vilse i skogen, klampat i träsk och suttit framför brasan i stora salongen och pratat och pratat och pratat.

Efter den här helgen vet jag med all säkerhet att Lasse är den delen av mig som saknats.

Min själsfrände.

På vägen hem från Loka Brunn passade vi på att gå på julmarknad i Grythyttan. Det tog ungefär 10 minuter att promenera igenom hela staden och vi kom båda två fram till att det var lite twilight zone över hela grejen. Små städer kan verkligen vara som i skymningslandet. Lokalbefolkningen liksom gaddade ihop sig mot oss utbölingar så vi skyndade oss därifrån för att inte bli fast i deras stillastående tidszon.

Vi stannade till i Kopparberg för att äta men det var samma sak där om inte värre. Folket gick likt zombis på gatorna och både Lasse och jag kände ilningar längst ryggraden och skyndade återigen tillbaka till bilen.

Efter att ha kört mil efter mil utan att komma nånstans kom vi fram till att vi nog fastnat i en tidscykel som aldrig skulle slut. Vi var dömda att leva resten av våra liv i en bil, konstant på väg utan att nånsin komma fram. Det vilar en förbannelse över Örebro!

Fast det kunde varit värre, vi hade i allafall rumpvärmare och varandra.

Till slut lyckades vi hitta ett ställe att stanna och äta på. Klassisk vägkrogsschnitzel, pommes simmandes i bea och Hillbillys till personal som varken tog kort eller hade växel.

Efter maten satte vi oss i den omvända tidsmaskinen i ett försök att komma hem till stan, vi stannde och tankade i Enköping och då konstaterade Lasse att det var här vi sågs för första gången. För 16 år sen. Tur att vi inte visste då vad vi vet idag, det hade varit outhärldigt långt att vänta på nuet.

Otroligt nog kom vi hem till slut. En resa som kännst som en hel evighet visade sig vara 4 och en halv timma. Vår tid är inte som andras tid.