Vad är det med att bli äldre?????

Det går fan inte att gå ner i vikt!

Om jag inte gör nåt nu, kommer min livsglädje/njutning och välmående att gå över styr. Om det var jobbigt med bikini förra våren, gissa då vad det kommer bli i år!!!!

Grejjen är att min hjärna inte har fattat att det är dags att fylla 41. Den vill fortfarande tro att kroppen är 20...eller iallafall 25 nånting. Bakvänd annorexi. Och allvarligt talat. Är det inte lite patetiskt att pressa ner ett arsle med storlek 40 i ett par jeans stolek 36 bara för att????

Man ligger där på golvet och håller andan, tvingar upp dragkedjan med en tång för att sen resa sig upp som en 1-åring på stela ben med livet som insats!

Vore det inte enklare att köpa större kläder?

Dom flesta skulle nog säga: Jo!! Och jag håller med. Men va fan, ska man bara kasta sina älskingsplagg för att man klivit över 40-sträcket och inte längre har en rumpa som trotsar tyngdlagen eller förmågan att avstå livets goda? Jag vill verkigen inte kasta mina älsklingsbyxor!! Dom är ju en del av mig!!

Jag vill förtvivlat gärna tro att träning är lösningen på mina "för-små-byx-problem", men så fort jag sätter igång och tränar så får jag rumpa som skulle få Jennifer Lopez grön av avund! Det är väl i och för sig okey, men badringen ovanför byxlinningen vägrar försvinna! Och hur snyggt är det att gå omkring med en badring under tröjan???

Så, vad ska jag göra för att inte gå omkring på stranden i sommar som en mostodantokvinna i minibikini?? Jag har inte en jävla aning! Och förmodligen kommer jag skita i hela bantnings/träningshysterin, för med handen på hjärtat så mår jag ju oförskämt bra som jag är. Kanske köper jag större kläder, kanske inte!

Och för er som redan tycker om mig är det ju bara bra.  Nu är finns det en himla massa mer av mig att tycka om! *S*