---

Fick beskedet idag att min gamla kollega och taxigurun Göte avlidit efter lång tids sjukdom.

Det känns rätt konstigt att han som alltid hängde sin skinnkeps på spiken på pelaren på Café Enen är borta.

Inte för att jag haft någon som helst kontakt med Göte dom senaste 15 åren, men han var ändå en del av min barndom, ungdom och vuxenliv.

Det som känns värst är att det faktiskt är en pappas vänner och jag förbannar den dagen jag måste skriva om min egen fars bortgång på min blogg. Jag ber varje dag till mitt heligaste element att det ska dröja länge, länge, länge innan det inträffar.

Trots att det var länge sen jag träffade Göte så kan jag fortfarsande höra hans röst. Han är en av dom få vars röst verkligen fastnat. Minns hur han kallade mig "Pelle" på sitt speciella sätt -Tjenare Pelle! utan ironi, bara som pappas dotter, med respekt.

Och han skrattade när Michelle föddes och sa: "Pelle" och "Kjelle" i bästa Westermarksanda.

Vila i Frid Göte! 

Vi ses i Café-Enen-Himlen över en "luffare" och en kopp kaffe!

---