Långfredag.....

.....och jag ska jobba.

Hur lång kan den här dagen bli då?

Ska ha syster och systerdotter på middag och en vild gissning är att precis som sig bör kommer värdinnan stå i duschen skalandes potatis till gratängen när gästerna kommer! *S*

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Tiden räcker inte till! Det går för fort helt enkelt.

Jag minns långfredagarna från när jag var barn. Allt var stängt, tv:n var tyst, radion spelade kyrkomusik och man skulle ha tråkigt. Alla vuxna var väldigt allvarliga och det var begravningsstämmning i hela kvarterat.

Som barn var det minsann inte så roligt att behöva sitta i ett hörn och tänka på Jesus lidande, speciellt inte som jag inte riktigt hade kolla på vem Jesus var som 3-åring.

Ända fram tills 1969 var det faktiskt förbjudet med allmänna nöjestillställningar i Sverige, och om jag inte minns helt fel så tog det ytterligare många år innan denna Lutherska tristess luckrades upp och lät godisbutiken på Tallkrogsplan vara öppen på självaste långfredagen.

Nu i vuxen ålder skulle jag uppskatta en dag om året som var lite längra än alla andra. En dag utan radio och tv. En dag när allt är stängt. En dag helt för mig själv när man inte kan göra nånting annat än att bara vara!

Kanske att man borde innföra en ickereligiös långfredag? Eller måndag eller torsdag! En dag när man inte kan göra annat än att vara med sig själv. En dag för eftertanke.

Vare sig man är rik eller fattig, lycklig eller olycklig. Oavsett sammhällsklass, kan man nog behöva stanna till ibland och fundera på om man är nöjd med det liv man lever. Fundera på varför just jag har det liv jag har och om det finns nåt jag vill ändra på.

Från och med i år tänker jag göra långfredagen till mitt "nyår". Dagen då jag ska tänka på vad jag vill med mitt liv och börja genomföra dom förändringar jag vill ha. Allt för att slipppa ligga där en vacker dag och ångra något jag velat göra men inte haft tid att  fundera på.

Idag klockan 15 sägs det att Jesus dog, hängandes på korset, och vare sig man tror på honom som gudomlig eller inte så kan man väl kanske anta att han fakitskt inte hade det så himla roligt just då.

Även om  jag inte är det minsta religiös så kan man ju inte bortse från att Jesus var en stor man. Tänk bara alla filmer, musikaler och sångtexter som skrivits till hans minne!

Men framför allt vill jag faktikst tro att han var människa precis som du och jag, och kan man vallfärda till Jim Morrisons grav på hans dödsdag så tycker jag inte att det är mer än rätt att vi stannar till en stund vid 3 och tackar våra lykliga stjärnor för att vi iallafall inte hänger och dinglar på ett kors i stekande hetta.

Glad Påsk!

My kind of Jesus


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0