---

Jag var på hojträff i helgen.

Den allra första hojträffen jag var på var 1989. XXXX MC (har glömt vad dom heter) hade vårfest på Flatenbadet.

Den festen var verkligen en klassisk hojfest. Liveband, grillat och blonderade brudar som strök sig mot benen på välväxta män i skinnvästar.

Det var en skön avslappnad stämmnning, alla var fulla och glada, dansade och sjöng, inte som jag var van vid från min svartrockartid att dom flesta satt påtända i ett hörn och diskuterade huruvida Sid Vicious mördade Nancy eller inte.

På den tiden var det inte heller fel att lyssna på pudelrock, så jag tyckte till och med att musiken var riktigt bra. Och grillad fläskkarré i baguett med potatissallad var festmat för en ensamstående småbarnsmamma!

15 år senare när jag var på nån klubbs 25-års jubileum, bestämde jag: Det här är min sista hojfest ever!

Den grillade fläskkarrén i sin potatissalladbaguett kändes väldigt retro och Bettan, nu närmare 40, i för små skinnbyxor ålade sig på dansgolvet till nåt övervintrat pudelrockgäng som spelade exakt samma låtar som jag hört 15 år tidigare, och på praktiskt taget alla hojfester jag varit på där i mellan. (minst två om året)

Tiden hade stannat!

Sen den dagen har jag inte ens varit i närheten av någon hojfest. Än mindre ätit fläskkarré med potatissallad och skinnbyxorna har jag försökt sälja på blocket dom senaste 7 åren.

Så gissa om jag var skeptiskt när pappa frågade om jag ville följa med på kryssning! Inte en vanlig kryssning  med smörgåsbord och styrdans utan en hojkryssnning. MC-folk från hela sverige.

Jag såg framför mig hur Silja Line tvingats upprätta grillplats på däck och att alla drinkar i baren var utbytta mot 33 cl burköl för 25 kronor.

Men ack vad jag bedrog mig! Vissa MC-kretsar har utvecklats!

Bettan hade kjol och högklackat, bandet spelade Rockabilly med 2000-tals feeling och inte en fläskkarré så långt ögat nådde. Visserligen fanns det potatissallad, men det var en italiensk, hemgjord anrättning som smakade gudomligt tillsammans med ett lagomt fylligt rödvin.

Jag måste villigt erkänna att jag inte har haft så trevligt på länge, och trevligt är i vanliga fall inget ord jag skulle förknippa men en hojfest.

Det var riktigt bra röj också, kom i inte i koj förrens klockan 6 på morgonen, men det var så kul att det var värt varenda Blody Mary dagen efter!

Nu ser jag fram mot nästa SMC-kryssning. Det ska verkligen bli kul att se killen med ståbasen riva av "Summertime" i HD-baren och äta lax och löjrom tillsammans med italiensk potatisgratäng och oxfilé.

Jag ser fram mot att träffa Bettan i sin nyinköpta kjol och även om Benke hade skinnväst så ser jag fram mot att få prata gamla minnen med honom i baren.

Jag ska lägga mig exakt samma tid och vara exakt lika bakis.

Utveckling? Nä varför då? Det var ju skitkul! *S*

---