---

Det är ju rätt enkel matematik men frågan är om det kommer bli enkelt i slutändan!!!???

Jag var på fest i lördags. Och träffade på en gammal bekant. Det kändes som vi connectade riktigt bra efter alla år. Vi hade en hel del att prata om, massor av år och upplevelser att gå igenom och det kändes riktigt "trevligt" att träffa honom igen.

Vi hade massor gemensamt; jag på mitt håll med ungar, skilsmässor och diverse andra nycker och han på sitt håll med sina ungar, x-fruar och diverse flickvänner. (läs nycker)

Och han är sympatisk som få, och han lyckades säga alla dom rätta sakerna så jag till och med följde med på efterfest. *ops*

Jag börjar tro att äpplet trots allt inte faller så långt från trädet, och om jag nånsin ska få chansen att träffa nån på riktigt så kanske jag måste lägga ner mitt agg mot hojkillar och hojvärlden och iallafall ge det en chans. Eller inte hojvärlden, den är likadan fortfarande som för 15-20 år sen, men kanske, kanske att mannen har utvecklats till det bättre, mognat i sin roll som västbärare och människa. Och framför allt; om jag ska hitta nån i lämplig ålder  som inte är gubbig och försoffad kanske jag inte längre har nåt alternativ än en kille i just hojsvängen. Det är ju bara att titta på pappa, vem kan tro att han är 62 när han susar fram på sin BMW?

Hur som helst så ska jag nu inom en snar framtid gå ut och äta middag med denna 47-åriga man, vilket känns helt overkligt. Overkligt så tillvida att min pappa i mina ögon är 47. Och jag fortfarande är 27-nånting. Kanske dags att inse att åren har gått och att inte ens jag är speciellt ung längre, med mina 41 och 8 månader.

Och med handen på hjärtat så ser jag fram emot min middagsdejt med just honom. Ska bli riktigt trevligt. Två medelålders förlorade själar vid ett och samma bord, ätandes middag och pratandes om när Festisen var trekantig och Piggelinen var rund och när Raketosten var Sveriges enda hushållsost.

Hoppas det serveras konserverade päron med After eight till efterrätt! *S*

---