Down the memory lane....


Jag ska på klassåterträff på lördag!

Det är, hör och häpna, 25 år sen jag gick ut 9:an och det är dessutom hela 27 år sen jag lämnade min gamla klass i villaidyllen Enskede för att avsluta grundskolan i det mångkulturella betongghettot Rinkeby.

Det var en stor kulturkrock då för 27 år sen och jag har en känsla av att det delsvis kan bli det nu på lördag också.

Jag, precis som mina många av mina klasskompisar från Rinkebyskolan, blev kvar i dom västra förorterna i ett betongghetto medans jag antar att många av mina klasskompisar från Enskede har stannat kvar söder om stan, i villa, med volvo och vovve.

Det är med skräcklblandad förtjusning som jag ser fram mot lördagen. Jag har aldrig varit på återträff tidigare och vet inte riktigt hur det funkar. Bara det inte blir tipsrunda och lekar........

Vi ska träffas i Enskedeskolans matsal och det värsta är att jag kan knappt erinra mig vart matsalen ligger eller hur den ser ut. Jag antar att vi hade annat för oss än att äta når vi gick på högstadiet. Tjuvröka eller nåt.

Det sägs att man faller tillbaka till sina gamla roller när man träffas så här, men faktum är att jag inte riktigt minns vad jag hade för roll och det vore ju läskigt om jag helt plötsligt blev nån jag var för 25 år sen. Eller ännu värre, att mina gamla klasskamrater förväntar sig att jag ska vara som jag var för 25 år sen.

Tänk scenariet att jag och Wofflan springer runt och jagar varandra och jag kastar en stol i huvet på honom för gammal vänskaps skull! Jag råkades ju kasta ett järnrör på hans näsa en gång för länge sen, jag tror fortfarande han har ett ärr kvar. Himla tur att han är kille *S*

Jag kanske ska ta och skicka en ja-nej-kanske-fråga-chans-lapp till Wofflan under middagen och om jag ångrar mig sen kan jag ju alltid skicka fram Kattis och göra slut. 

Och tänk om klassens bråkstakar börjar slåss eller om nån börjar gråta på dansgolvet för att ingen vill dansa med honom/henne. (förmodligen henne)

Hur det än blir så kommer det kännas konstigt på söndag. Alla gamla minnesbilder kommer vara utbytta mot nya. Dom som inte kommer på klassträffen kommer fortfarande att vara 14 år i mitt minne medans dom andra helt plötsligt kommer vara vuxna människor.

Vuxna 41-åringar, precis som jag........


Klassfoto från mellanstadiet
Jag står under fröken i vit skjorta. Undra på att pappa kallade mig "Pelle" *S*


Kommentarer
Postat av: Veronica

Du kanske borde se filmen "Klassfesten" med

Björn Kjellman, i rent studiesyfte innan lördag! Eller kanske inte! S



Ha det så kul hursomhelst!



Troligen blir det det bästa socilogiska experiment du får uppleva på länge.

2008-10-09 @ 18:30:01
URL: http://vejron.blogg.se/
Postat av: Petra

Har sett den, det är därför jag har panik! S

2008-10-09 @ 22:40:56
URL: http://www.nailicious.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0