---

I morgon ska Carmen officiellt bli Carmen-Michelle Seaz Dos Santos!

Jag, Michelle, Kajsa, Rebecca och Alex har bakat.....ja eller inte Alex, han åt deg, drack öl och passade barn.

Förövrigt så tycker jag inte jättemycket om att baka men vad gör man inte för sitt underbara lilla barnbarn och framför allt sin, underbara dotter.

Småkakor var vad jag kunde sträcka mig till. Och jag slapp diska! *s*

---

Nu vet jag bestämt att det är bäbisar i magen på Indra.

Hon vankar fram som en liten anka och är allmänt bitchig. Sådan matte sådan hund var det nån som sa! Vet inte vad dom menar......inte vaggar väl jag som en anka???

Den 12:e juni är hon beräknad att nedkomma.

Pappan den här gången heter King och är blandis mellan Chihuahua och Dvärgpinsher.

Man undrar ju lite hur den blandningen kommer bli!

Fast med Indra som mamma och King som pappa kan dom ju inte bli annat än fullkomligt underbara valpar! *S*

---

För några år sen var vi några som alltid träffades på måndagarna och tog en öl eller två på vår lokala sylta i centrum.

Framför allt var det jag och Anis, min tunisiska bundsförvant.

Men sen stängde dom vårt ställe i HB sen dess har det varit lite si och så med våran måndagsöl.

Men igår, när måndagen kändes som tråkigast ringde Anis och meddelade att han skulle ta en öl. Han undrade om jag ville hänga med.

Att sätta mig på bussen och åka ner till Falconer i Sumpan kändes för avancerat så jag tackade nej. Men då kom han med den fantastiksa nyheten att dom öppnat upp en ny lokalpub i centrum!

Drog på mig brallorna igen och stack ner för en snabb öl innan sängdags.

Gissa om det var härligt att träffa det gamla måndagsklubbsgänget igen. Susanne, Daniel och Nalle. (och en äldre man som allltid varit med, men jag vet inte vad han heter för han är alltid inne i sitt korsord när jag kommer.) Och Anis så klart.

Det blev många skratt och en tre fyra öl innan dom stände klockan 22. Vilket förövrigt är en perfekt tid att stänga på. Askungen måste ju vara i säng före midnatt om hon ska orka arbeta dagen efter.

Kul Enzo, att du är tillbaka i ny regi. Vi har saknat vårt barhäng.

---

---

Jag har kommit på mig själv med att titta på efterlyst varje torsdag. För tillfället är det faktiskt det ända program som jag följer något så när. 

Varje vecka blir jag lika "imponerad" av dessa människor som helt utan samvete rånar gamla damer, slår i hjäl små barn eller våldför sig på kvinnor.

"Imponerad" över att dom verkar kunna sova på nätterna utan problem. Att dom så iskallt kan beröva en annan männniskas frihet  utan att blinka. Att dom på fullaste allvar verkar tro att det är deras rättighet att ta nån annans pengar/liv/familj för att dom själva inget har.

Jag skulle vilja veta hur dom tänker. Om dom tänker.

Undrar hur det skulle kännas att vara utan samvete. Är man medveten om att det eller går man bara omkring och tror att man är normal?

Jag blir djupt "imponerad" av att man kan sitta under ett förhör och på fullaste allvar inte förstå att man har gjort fel. Försvara sina handlingar genom att skylla på en det ena en det andra.

Själv blir jag illamående om jag gör någon illa och ligger sömnlös om jag medvetet jag gjort orätt. 

Jag har till och med dåligt samvete mot mina hundar för att jag jobbar för mycket, trots att Embla är hemma och tar hand om dom. Jag får ont i hjärtat av att se hur ledsen Indra är för att hon inte längre är ensam om min uppmärksamhet sen Leia flyttat in. 

Jag gick omkring med oro i magen flera dagar för att jag hade glömt att köpa mat till mina fåglar och dom stackarna tvingades leva på hirshkolvar. 

Jag har riktigt dåligt samvete om jag inte svarar på ett sms trots att pengarna är slut på mitt kontantkort eller om jag glömmer bort att ringa tillbaka till nån, vilket förövrigt händer på tok för ofta. *S*

Bara tanken på att inte kunna göra rätt för mig får mig att vilja dra täcket över huvudet och dö.

Undar hur det skulle kännas i mellangärdet om man gav efter för sina djuriska lustar att helt enkelt slog i hjäl nån man inte tycker så mycket om.

Har dessa samvetslösa människor förmågan att stänga av sina känslor? Hur tänker dom?

Ser dom gatornas pensionärer som levande  försäkringar mot dåliga tider? Tror dom att unga tjejer är deras privata leksaker? Tror dom att dom är gudomliga med rättigheter som vi vanliga dödliga inte vet att vi har?

Tänk att bara för en enda dag kunna stänga av allt samvete. Vad skulle du göra? Passa på att våldta din snygga granne som nobbat dina hissflirtar dom senaste åren? Mörda alla skrikiga ungar på gården för att dom stör din kvällssömn? Rånmörda en gammal tant som precis fått ut sin pension på 6000 kr för att du hittat ett par skitsnygga skor som du verkligen inte har råd med?

Jag tror inte det va?

Vi normala människor skulle nog bara njuta av att slippa bry oss om att tvätthögen växer eller att middagen inte stått på bordet klockan fem dom senaste veckorna. Kanske bränna alla hyrespengar på skor men inte fan skulle vi väl mörda, råna eller våldta?

Kan det kanske ligga nånting i klyschan: Man måste älska sig själv innan man kan älska nån annan. Det är nog svårt att se andras egenvärde om man inte har något själv.

Med eller utan samvete är jag övertygad om att man inte skulle skada någon annan medvetet om man tyckte om sig själv tillräckligt mycket för att inte vilja bli mördad.

Är det inte hög tid att öppna upp psykvården igen?

---

---

Inte min favorit tid på dygnet, speciellt inte när himlen ser ut som gräddfil och temperaturen är nere på ynka 9 grader. Brrrrrrrr!!!

Men det är bara att bita i det sura äpplet och kliva ur den varma sköna sängen och försöka intala sig själv att det inte det kunde vart värre. Det kunde snöa.

Tur att helgen var så härlig. Får försöka leva på minnen av bubbelvinet i solen hos min syster i lördags och grillningen i solen i går med min familj.

Jag börjar mer och mer känna att jag borde flytta till värmen. Hyra en liten lokal i nån turistort och göra svenska naglar på turister. *S*

Rhodos vore härligt! Eller Thailand!

Men det slutar nog bara med en sista minuten en vecka eller två. För Sverige är ju rätt fantastikst trots allt. Och hur skulle jag klara mig utan mina barn och lilla Carmen?

Jag tänker i allafall undersöka saken. Drömma lite om ett annat liv, någon annanstans. I en annan värld. Vem vet. En dag är Embla utflyttad och Carmen tillräckligt stor för att minnas mig även efter lång tid. Då kanske jag tar mina hundar och mina nagelgrejer och ser mig om i världen.

Kanske borde börja med en ABF-kurs i språk............!

---

---

Ytterligare 2 kg borta från denna ljuva kropp! *S*

Mot alla odds kan man ju säga, för väldigt många var skeptiska och menade att det bara var vätska som försvunnit . För egen del tvivlade jag inte en sekund på att det skulle funka. Förutsatt att jag inte numera går om kring med en vätskebrist på 8 kg.

Inte nog med att min kropp mår bra, mitt ego har också fått sig en skjuts. Inte på grund av viktnedgången utan på grund av min karaktär. Att ge sig fan på nåt, genomföra det och klara det är nog den största tillfredställelsen som finns.

Sen  är det ju så klart skönt för egot att slippa skylla på fukt i garderoben för att kläderna sitter som korvskinn. *S*

Det finns fortfarande lite "fuktskadade" kläder på hyllan, men jag vet inte om jag vill ner till den nivån igen. Dom verkar mer klamra sig fast i garderoben som minnen av svunna tider än något jag nånsin kommer att använda.

Jag kan inte minnas att jag var direkt lycklig i den där lilla söta klänningen eller jeansen i storlek 26. Tror dom kommer hamna i UFF-lådan endera dagen.

Jag vet faktiskt inte varför jag sparat alla dessa kläder, men jag antar att vi alla har våra skelett i garderoben! *S*

---

---

Åttatusensjuhundrafyrajävla kronor i restskatt!!!!

I could see it comming! Att arbeta i det här landet är uppenbart  värre än att ligga på sofflocket och lyfta socialbidrag.

Jag hade två x-tra jobb förra året och det ska man tydligen inte ha om man vill slippa en massa restskatt.

Antar att det bara är att tugga i sig och svälja.

Vad jag däremot inte fattar är hur det kan bli så mycket minus?

Om jag har haft ett jobb och tjänat en viss summa med 31.55 % i skatt, eller om jag har haft tre jobb, samma summa och 31,55% i skatt. Hur kan det då bli nästan nio tusen mindre?

Ökar procenten med antalet jobb? Förmodligen inte! Problemet tycks ligga hos mindre kompetenta lönekontor som dragit för lite. Och det yttersta ansvaret ligger naturligtvis hos mig som inte brytt mig om att kolla utan tagit för givet att dom dragit skatt efter mina önskemål.

Kanske spricker min Thailandsresa men det är ju trots allt bara ett lyxproblem som går att skjuta på. Kanske löser det sig om jag jobbar som en dåre hela sommaren utan semester. Eller så får jag helt enkelt gifta mig rikt så jag har råd med båda utan att anstränga mig! *S*

Visst hade det varit härligt med lite extra pengar till midsommar, men som min kloka far brukar säga: Det är bättre att staten lånar ut pengar till dig än att du lånar ut pengar till staten.

Och det ligger väl nåt i det antar jag. Räntan är ju inte i världsklass.