Stackars Pistonhead!
Oj så dizzad av alla ölnördar!
Vad hade dom väntat sig när systembolaget söker efter en prisvärd, lättrucken våröl? En Stout?
Tur att ölnördarna inte är fler än en handfull, förmodligen ganska tråkiga individer som sitter framför sina datorer och bedömmer öl via forum och bloggar.
I den riktiga världen verkar det tack och lov som att Pistonhead är riktigt omtyckt! Och jag är en av dom som verkligen gillar Pistonhead. Frisk, lätt och lagom smakrik. (jaja, jag är tjej och har förmodligen inte en aning om vad jag pratar om, men för upplysnings skull så är vi några miljoner kvinnor som dricker öl i det här landet)
Att sen Pistonhead sålde slut på ett av Sveriges största systembolag på 5 dagar kanske säger nåt det också, eller?
Tänk om bryggerierna enbart skulle göra öl som tilltalade ölnördarna, då skulle det räcka med 100 liter bira om året och bryggerierna skulle tvingas packa ihop för att ingen skulle konsumera.
Viva Pistonhead - The Hot Roddin' Lager - utan bling och konstigheter!
Lilla vackra unge!
Hittade en gammal bild på Michelle när hon var liten. Söt som en docka var hon. (är hon fortfarande)
Å vad jag kan sakna den där lilla ungen ibland. Nu är hon så stor min prinsessa. Tänk om man ändå hade vetat bättre och njutit mer av hennes barndom. Njutit varenda snorig puss och varenda sömnlös natt.
Som tur är har jag Carmens snoriga pussar att njuta av nu när min lilla prinsessa är 22 år och inte längre ger mamma snoriga pussar.
Glömde bort en viktig grej!
Stort grattis till min mamma som fyllde år på självaste julafton!
GRATTIS GRATTIS GRATTIS!
Borde....
Kanske att jag hinner i morgon.
Den som lever får se.
God fortsättning alla nära och kära.
Juligt värre!
I lördags samlades vi hemma hos oss för årets julbak. Vi saknade Embla och Mackan, men i övrigt var hela styrkan samlad. Mirro, Frida, Helena, jag, Lasse och hundarna.
Mirro är familjens bullmamma så hon fick ansvaret över Lussebullarna. Och gissa om dom blev goda eller goda!
Frida och Carmen stod för pepparkasbaket. Med lite hjälp av moster Helena.
Vi gjorde knäck, ischoklad i flera varianter, rocky roads, chokladkola och mintkyssar
Sen var det lördagsmys för hela slanten
Söndagen var tänkt att Lasse och jag skulle köpa dom sista julklapparna. Vi tog bilen till Odenplan och därifrån en underbar promenad till Gamla stan och julmarknaden.
Vi åt gulasch-soppa och ostmackor i ett källarvarv och efter det kaffe och våfflor på Stortorget. Riktigt Riktigt vintermys.
Dessvärre blev det inte så mycket julklappar, vi hittade mest saker till oss själva, men vad gör väl det? Än är det några dagar kvar tills julafton.
17:e December 2009
Mariehäll kl 11:36
kl 12:06
kl 12:36
Vilket mys!
När jag tidigare i veckan rotade igenom alla skåp efter lite julgrejer hittade jag en liten byst med Maria, Josef och Jesusbarnet.
Ni vet den där klassiska från stallet, med ett litet barn i en krubba, en lycklig mor och en stolt far. Och så några gubbar med presenter och lite ulliga, gulliga lamm.
Men är det nån som tänker på varför Jesusbarnet ligger i en krubba och inte i en säng? Varför Maria föddes sin son i ett stall och inte i ett hus?
Jag har lite svårt att se myset i allt det här. Hur kommer det sig att det lilla Jesusbarnet i sin krubba blivit en symbol för trygghet och värme när det förmodligen var precis tvärt om. En förtvivlad far står helt maktlös och tittar på när hans älskade kvinna tvingas föda deras förstfödde son på ett halmgolv bland kreatur i ett stall. (Och det vet ju alla som varit inne i ett stall, att får,getter, häster och kor inte går på toaletten)
Sen kan ju tilläggas att det just nu i december inte är mycket mer än 10 grader varmt dagtid i Nasaret.
Det känns rätt svårt att tänka sig hur dom förmodligen hade det, just den där natten. När Jesus föddes.
Vare sig man nu tror på Gud, Jesus eller något annat, oavsett om man firar jul till minne av Jesus födelse eller ej, så kan vi väl ändå konstatera att i dom flesta av oss har det ganska bra. Och kanske borde vi lägga till lite tacksamhet i vårt treditionella julfirande.
Jag tänker iallafall fira den här julen i tacksamhetens tecken. Jag tänker vara tacksam för att jag får se Kalle Anka för 42:a året i rad, tacksam för att vi har mat på bordet, tacksam för mina barn som föddes på Nacka BB. Tacksam för det otroliga året som gått och det som komma skall. Tacksam för min underbara make, mina föräldrar, mina syskon, min hund, ja jag tänker vara tacksam för allt jag kan komma på den här julen.
Det känns skönt att Jesus inte föddes i stallet helt i onödan, för han har hjälpt mig med en helt ny jultradition.
Tacksam God Jul alla nära och kära!
Jag vill ha jul. NU!
Det har inte varit många gånger genom åren som nån har hört mig säga att jag vill ha jul.
Julen har inte riktigt varit min grej. Midsommar är mer min grej när det kommer till traditioner och firande. Fast i år längtar jag lika mycket efter självaste julafton och allt vad det innebär i matlagning, klappshopping, julgranar och pynt.
Det är enbart tack vare Lasse som jag blivit så här julvänlig!
Det är till och med så att jag har börjat tjata om julgran redan nu. Jag längtar efter doften av granbarr och att vakna till stämningsfulla julgransljus. Och att se högen med julklappar växa under granen.
Men mest av allt längtar jag tills vår uppesittarkväll dagen före julafton. Då ska vi alla hjälpas åt att laga mat, klä granen, pynta, dricka glögg och lyssna på julmusik tills vi storknar. Och sen, på självaste julaftons morgon, ska vi vakna tillsammans och äta risgrynsgrön och skinkmackor och vänta på tomten!
Älskade Indra!
Värsta tänkbara scenarie hände igår! Jag och Indra skulle ut och promenera när det kommer en schäfer framrusande och sätter tänderna i nacken på Indra!
Paniken jag kände, innan jag fick loss besten från Indras hals, går knappt att beskriva. Hela jag skakade och min hjärna gick på autopilot!
Ringde till pappa som var i Gullmarsplan, han var hos oss på 15 minuter och sen i väg till Västerorts Djursjukhus. Indra blödde kraftigt på halsen och var påtagligt chockad.
Vi blev omhändertagna direkt när vi kom och Indra fick smärtstillande och antibiotika. Sen fick jag åka hem själv. Indra skulle stanna kvar och operaras och hon skulle få komma hem till kvällen.
Klockan 17 hämtade jag en trött och omtöcknad hund med 5 stycken dräneringsslangar inoperarade i halsen, 9 stygn och en stor plastkrage runt halsen. Kirurgen sa att hon hade haft tur. Bara millimeter från halspulsådern!
Indra är rätt pigg nu, det märks att hon har ont för hon gråter, men jag har gett henne smärtstillande i kalkonmortadella. Tur att hundar inte är så självömkande utan låter sig läkas för att dom inte vet nåt annat.
Jag är så tacksam att hon lever, min älskade lilla prinsessa!
Just hemkommen från djursjukhuset.
Det största otäcka såret.
Liten ynklig Indra i morse
Ellen
Mommo, Tammen rädd, Ellen äskig!
Men Carmen, du behöver inte vara rädd, kom så tänder jag i hallen. Jag tänder lampan. Carmen står kvar i dörrhålet och tittar förskräckt på mig.
Ellen äskig! Tammen rädd!
Men vad är det som är läskigt Carmen. Jag har ju tänt lampan, det finns inget som är läskigt i hallen.
Joooo, Ellen eskig!
Carmen, vem är Ellen?????
Där Ellen! säger Carmen och pekar på vår nyinköpta julälg! *S*
Ellen
Short Cut!
Jo det är sant, jag har gjort det. Efter många års våndande över att bli vuxen och behöva ha frisyr!Bort med riset och fram med frisyren! Och jag älskar det!
Tack Embla för ett fantastiskt jobb, du är så duktig!
Om du nån gång känner dig misslyckad som förälder......
You´re not!
Jag längtar till sommaren!
Hittade lite bilder från i somras när Carmen var på besök.
Satte ordentlig fart på min sommarlängtan iallafall!
Bara 7 månader kvar......
Naturen är knasig i år!
Jag var ute och krattade för några dagar sen och döm om min förvåning när jag såg en krokus i gräsmattan!
Vår trädgård är just nu i ett stadie av flera årstider samtidigt.
Syrenbuskarna har knoppar, Ringblommor, Prästkragar och Lejongap står i full blom, samtidigt som träden är kala och gräsmattan täckt av löv.
Det är bara snön som saknas så hade vi haft vår, sommar, höst och vinter på en och samma gång!
En förvirrad krokus i mitten av November
17:e November och syrenen har knoppar!
Rabatterna i full sommarblom. Också den 17:e November! Galet!
Bitter in i döden!
Eftersom det är onsdag idag (läs Sopranosmys) så tänkte jag mig lite god mat till middag. Kollade posten innan jag gick, och hallelulija, mitt coop-kort hade kommit. Det innebär gräddfil rakt igenom hela butiken. Inga köer, inga knöliga pensionärer som ifrågasätter medlemsförmånerna som gällde för 2 veckor sen med mera med mera.
Glad i hågen, trots snålblåsten gick jag iväg.
Handlade det jag skulle och gick till självbetjäningskassan. Då jag tänkte betala kontant siktade jag in mig på kontantkassan och tänkte "gu´va skönt, ingen kö" Bara en före.
Dom enda som befann sig i området var ett par i övre 70-årsåldern, blippandes kattmat. Visserligen stod dom precis vid kassan men eftersom dom inte var klara och inte ens hade satt scannern i avläsaren så gled jag förbi när kassan blev ledig.
Big misstake!!
"Hon tränger sig" hör jag en ilsken röst bakom mig. Jag vänder mig om och tittar på mannen och sa: "Va? Ni har ju inte ens satt scannern i avläsare"
"Det är väl ingen anledning att tränga sig" forstätter han "Men ni stod ju och blippade in kattmaten när jag gick till kassan" sa jag och betalade. "Det var inte kattmat" fräser mannen varvid hans fru schyssar honom och han tystnar.
Jag sa inget mer utan tog mina kassar och gick.
Varför?? Varför är gamla människor ofta så bittra och griniga? Beror det på att gamla människor var elaka mot dom när dom var unga och dom känner att dom måste ge igen nu när dom är gamla?
Aldrig i livet att jag tänker bli sådär bitter och grinig. Jag tänker bli en glad gammal gumma som inte tränger mig, säger elaka saker och förpestar min omgivning.
Därför tänker jag bryta trenden av blivande elaka gamla tanter.
Nästan gång jag ställs inför en liknande situation tänker jag säga: "Kära nån, inte visste jag att ni hade så bråttom. Men varsågod, gå före ni. Jag har ingen brådska, jag har bara ett heltidsjobb, man, tonårsungar ungar och en kissnödig hund som väntar.
Sen tänker jag kliva åt sidan med ett leende och vägra låta mig påverkas av dessa elaka gamlingar som förpestar min tillvaro med sina bittra påhopp.
Grattis Embla, 17 år den 27/10-2009
Ännu en unge i världsklass fyller år.
Grattis också till alla MVG:n och VG:n du lyckats prestera under terminen. Embla, du har verkligen gett mig anledning att vara en stolt mor!
Hur svårt kan de va?
Sist vi gjorde nåt stort var det sovrummet och det gick ju fort när vi väl satt igång, men det är just det. Att komma igång med skiten.
Vi har tusen idéer om hur det ska se ut, men vi har inte riktigt lyckats komma fram till en idé. Jag tror att det är just det som försvårar själva starten av renoveringen.
Varje gång vi ser en snygg hall i nån tidning eller på TV säger vi; "Så där kan vi göra" eller "Det där är ju rätt snyggt" och så faller vi tillbaka i förvirringen om hur vi faktiskt vill att vår hall ska se ut.
Men hur svårt kan de va?
Hur svårt som helst faktiskt. Vitt eller färg? Panel eller inte? Hög eller låg panel? Panel på längden eller på tvären? Hatthängare eller klädskåp? Inbyggt eller fristående? Kan man, eller bör man starta ett projekt och sen se vad som händer? Komma på idéer efter hand?
Vi ser framför oss en hall som är välkomnande för gäster, praktisk för barnen och lättstädad för Inga*. Med bra, osynlig förvaring av kläder, skor, vantar mm, men ändå lätttillgängligt för dito.
Tack och lov har vi nu kommit fram till en punkt när vi tröttnat på oss själva och ska sätta igång, före jul ska hallen vara klar. Och vem vet, vi kanske får en sån kick av att börja att vi ger oss på vardagsrummet när vi ändå är i gång.
Men det är ett helt annat historia.
*Inga är den som städar - vem det än må vara.
Sovrummet in progress......
Trots den dåliga mobilkamerabilden så kan man se att det blev helt fantastiskt! =)
Hjälp, en råtta!
Såg just en lite råtta springa över tomten in till grannen......
Måste köpa råttfällor och ställa under redskapsboden. Problemet är bara att råttfällor dödar råttor och jag tycker inte om att döda.
Kanske att jag kan få min man att agera råttmördare när han kommer hem. Tyvärr måste dom ju bort innan kylan kommer på riktigt, annars kommer dom flytta in i vårt garage, och det vill vi ju inte! En gravid liten råttmamma blir ju ganska snabbt ett väldigt stort kollektiv med råttor.
Jag kan inte hjälpa det, men jag tycker ju att dom är så söta!
Vad vore livet utan mat?
Efter tysklandsresan i september har jag fått en viss förkärlek till tysk mat. Och just därför har jag för tillfället fått pippi på surkål och knödel.
Knödel tänker ni då, fy fan va äckligt, men faktum är, att det inte är ett dugg äckligt. Mer då kanske att det har en konsistens som inte passar i just din mun, men ingen kan nånsin komma och säga att det smakar illa.
Antar att många av er tänker det samma om surkål. Men fråga min syster den som inte tror mig, det är en delikatess, rätt tillagat med lite kummin och välstekta Nürnbergkorvar till.
I lördags gjorde jag då alltså slag i saken och tillverkade mina allra första Semmelknödlar.
Först rostar man dagsgammalt vitt bröd i ungen tillsammans med smör, sen blandar man allt man ska ha i för att sen koka knödelbollarna 20 minuter i saltat vatten.
Simsalaknödel!
Till Semmelknödel serverar man med fördel fläskfilégryta med tomat och kumminsås, också det ett "insiderrecept" från en bekant med gamla tyska anor.
Och den viktigaste accesoaren till tysk mat är öl.
Massor av öl!
Guten Appetit!
Tjuren från Bromma
Lasse med startnummer 2576 skulle visa världen hur det går till.
Många frågade mig innan om Lasse skulle åka till Pamplona och bli jagad av tjurar men så var det tack och lov inte. Det svenska tjurruset går ut på att springa en mil i hopplös terräng på kortast möjliga tid.
Himlen var grå och molnen hängde regntunga över Hanvedens IP när starten gick, men jag, min syster, Michelle och Carmen var med som trogna supporters. Redan efter första backen tänkta jag "herregud, hur ska det här gå" 75 grader i lös sand.
Men det gick.
1 timma 28 minuter och 14 sekunder senare gick han över mållinjen. Riktigt bra presterat med tanke på att han inte sprungit en meter sen anmälan i våras.
Sen kom allas vår hjälte springande mot mål.
Det var en trött men nöjd Lars jag mötte vid mållinjen!
Grattis Älskling till en superprestation.
