Dag 5 - Till god mat hör god dryck
Vikt: 65 kg
Frukost:1 stor riven morot, citron.
Lunch: Mager fisk (250 g) med citron och smörsås.
Middag: 1 stor biff (250 g), sallad och broccoli.
Humör: På topp!
Vaknade redan kvart över sju, hur pigg som helst. Tog en långpromenad med alla hundarna innan jag gick hem och åt den rivna moroten med citron. Hur äckligt som helst. Eller inte äckligt kanske, det smakade inte så gott i min mun.
Det var riktigt, riktigt jobbigt att inte få dricka något kaffe i morse.
I övrigt har dagen varit hur bra som helst. Inte för hungrig, inte för mätt. Jättepigg och på bra humör.
Lite lite kanske att jag saknade ett glas rött till middagens biff, men det gick nästan lika bra med bubbelcitronvatten.
Tack pappa för den fina sodastreamen! *S*
Huset fullt!
I helgen flyttar Michelle, Michel och Carmen till sin nya lägenhet i Rissne.
I går gick flyttlasset från gamla lägenheten till den nya. Problemet är bara att dom inte får flytta in fysikst förrens tidigast måndag. Snickarna är inte riktigt klara med det sista, och så ska det byggstädas.
Det här innebär att vi för tillfället bor 4 vuxna, en bebis, tre hundar, två katter och två undulater i min 81 kvm lilla 3:a. Gissa om det är rörigt.
Även om både Michelle och Michel är vuxna så har dom en konstig förmåga att sprida ut sig! Trots att dom är förvisade till Emblas rum så ser man spår av dom överallt. Ett vattenglas här, en jacka där, en blöta handukar på golvet, disk mm mm.
Men det är mysigt! Jag ska passa på att njuta verenda sekund av deras närvaro istället för att bli irriterad över meningslösa småsaker.
Jag ska njuta av Carmen, jag ska njuta av att ha min stora dotter nära, jag ska njuta av att ha en massa liv och rörelse. Man vet aldrig när vi är så här nära igen!
Sen ska jag njuta av att jag äntligen får gå till jobbet igen på måndagmorgon! *S*
Dag 4 - Min kropp är min borg
Vikt: 65 kg (och nåt gram *S*)
Frukost:1 kopp svart kaffe, 1 sockerbit, 1 rostad brödskiva utan smör.
Lunch: 1 hårdkokt ägg, 1 riven morot, 1 liten burk keso eller kesella (naturell).
Middag: 1 burk fruktsallad, 1 bägare yoghurt (naturell).
Humör: Precis som vanligt
Jag har förstått att många är väldigt kritiska till mitt tillvägagångssätt, så jag ska försöka förklara hur jag tänker med den här dieten.
Jag vet att det inte är någon evig lösning att förlora 7 kilo på 13 dagar. Jag vet att en långsam viktnedgång är mer varaktig. Jag vet att kroppen behöver en balanserad kost. Jag vet allt det där och lite till. Jag är inget dumhuvud! *S*
Men!
Min kropp är som en bortskämd unge, den vill bara ha och ha och ha. Och för att verkligen sätta ner foten så måsta jag ju börja med kroppens huvudkontor, hjärnan! Om jag lyckas övertala hjärnan att kroppen inte behöver rödvin och choklad varje dag så kommer det bli så mycket lättare att sen. Handen kommer lära sig att inte ta en portion till. Munnen kommer lära sig att tugga långsamt och magen kommer att bli mätt på en lagom stor portion.
Det handlar helt enkelt om att ruska om den här bortskämda kroppen och bryta ett gammalt invant ätmönster.
Faktum är att dom flesta bantningskurer och dieter har en så kallad kickstart som innebär minimalt med kallorier i 2 veckor eller mer ,där man tappar melllan 5 och 10 kilo.
(Ni kan altid kolla den här, i och för sig rätt töntiga video, men den fångar min poäng! Allov´s kickstart)
Poängen är: MOTIVATION!
När dom här 13 dagarna är över så kommer jag naturligvis inte åka till Mc Donalds det första jag gör.
Jag är fortfarande inget dumhuvud.
Efter dom här dagarna väntar flera månader av träning och fortsatt hårt arbete med att fostra denna bortskämda unge till kropp. Träning, bra balanserad kost och förhoppningvis ett helt nytt tänk.
Och jag skulle verkligen bli förvånad om nån på allvar påstår att det är lättare att börja träna med 10 kilos övervikt än utan!
Dag 3 - Hungern är den bästa kryddan
Vikt: 66 kg - Down we go!
Frukost:1 kopp svart kaffe, 1 sockerbit, 1 rostad brödskiva utan smör.
Lunch: Kokt spenat, 1 tomat, 1 frukt. (blodgrape)
Middag: 2 hårdkokta ägg, 1 skiva skinka, sallad med olja och citron.
Humör: Precis som vanligt, go å gla´!
Vaknade av mig själv innan klockan rinde (06.00), det är ett gott tecken på att kroppen iallafall inte mår dåligt, och jag gick inte och la mig tidigare än vanligt!
Ytterligare ett kilo bort. Nu vet jag ju vad många Anna Skipper-typer skulle säga: Det är bara vätska!
Jag tänker låta det vara osagt huruvida det bara är vätska eller inte, jag vet bara att just Skippers metod inte är nåt för mig. Det ska vara en enkel och tillgänglig kost, och resultatet ska vara så gott som direkt. Och personligen blir jag mer peppad av ett snabbt resultat än av tortyrmetoder med sjögräs och tidiga morgnar i joggingspåret.
Faktum är att jag hoppas kunna slå henne på fingrarna genom att bevisa att det här funkar även i längden. *S*
Återigen vill jag påpeka att jag tänker följa upp dom här 13 dagarna med en balanserad kost och träning. Precis som efter vilken kickstart som helst.
Eftersom jag inte började jobba förrens elva idag fick jag en rysligt massa gjort på förmiddagen och när klockan var kvart över 9 var jag färdigdushad, hundarna rastade, disken undanplocka, tvätten inlagd och jag var rastlös.
Bestämde mig för att promenera till jobbet. Det tog exakt en timma att gå dom 5 km med en avstickare via Råsunda för att köpa nya örhängen. Det var en rikitgt härlig promenad. Speciellt som solen redan värmer ordentligt.
Dagens ända motgång var att jag "åt" frukost för tidigt för att klara mig fram till lunch utan att vara riktigt utsvulten när det var dags för spenat och tomat. Inte det godaste jag nånsin ätit, men hungrig som jag var så smakade det riktigt gott.
Min chef glodde på mig och frågad om jag verkligen skulle äta det där! Sen satt hon i mitt knä hela måltiden och följde gaffeln med blicken från tallriken till min mun. Kul att kunna roa någon med min spenat. *S*
Fick en sen middag också, var hemma vid halv åtta så jag var rätt hungrig även när middagen var klar. Tur att det inte tar mer än 5 minuter att koka två ägg och fixa till lite sallad! Gissa om det var gott eller gott! *S*
Nu väntar sängen och i morgon är det bara 9 dagar kvar, vilket är perfekt eftersom Gentleman spelar den 7:e april och jag kommer äta mitt sista dietmål den 6:e. Sen blir det fest! *S*
Och allvarligt. Hungern är den bästa kryddan! *S*
Dagens middag
Äntligen!
Så var det då ängligen dags för Gentleman att komma till Stockholm!
Efter inställd konsert den 11: november så är det äntligen dags på Berns den 7:e April. *wiiiiiiii*
Det blir 4:e gången jag ser honom live och förhoppnningvis är det bara börja på ett livslångt samlande av Gentlemankonserter! *S*
Gentleman är det bästa som har hänt musikvärlden sen Bob Marley och jag kan till och med säga att han knäcker den gamla legenden när det gäller det mesta!
Han är helt enkelt underbar!
Bless and Love!
Gentleman and The Far East Band - Live i Köln 2003
Dag 2 - Man lever inte för att äta, utan äter för att leva
Vikt: 67 Kg *hepp*
Frukost: 1 kopp svart kaffe, 1 sockerbit.
Lunch: 1 stor biff (250 g), sallad med olja och citron, 1 färsk frukt. (Mango)
Middag: 1 tjock skiva skinka, 1 bägare yoghurt, sallad med olja och citron.
Humör: Inte ett dugg påverkad, lite huvudvärk, men det är nog mest kaffebrist.
Helt otroligt! Vågen visar hela ett och ett halv kilo mindre än i går morse och jag har inte manipulerat eller mutat den på något vis!!
Morgonkaffet smakar bättre idag även och sockerbiten i mitt tycke skulle kunna skippas. Min kropp är inte van vid socker så jag får en jävla sockerrusch och får typ hjärtklappning!
Nån frågade mig om jag tränade mycket. Svaret är: Nej! Jag tränar ingenting just nu. Man kan inte träna utan kolhydrater i kroppen, det vore rena döden för musklerna. Bara vanlig vardagsmotion som hundpromenader och tunga matkassar i uppförsbacke.
Jag har valt den här dieten istället för andra "kickstart-dieter" typ Nutrilett och Allové. Jag skulle inte klara en 2 veckorsdiet med bara pulver. Bara tanken på att inte få tugga gör mig galen. *S*
Jag ska villigt erkänna att jag inte tror på den här typen av dieter som enda alternativ, men att få en skjuts och rasa en massa kilon för att sen återgå till en sund, balanserad kost tillsammans med träning, är för mig en bra lösning till snabb och varaktig viktminskning.
I övrig har dagen förflutit bra, utan några som helst sockerfall eller hungerattacker. Massor med vatten fram till lunchen som var mer än tillräcklig och sen ännu mera vatten tills jag kom hem och fick middag.
Gjorde en sallad med ruccola och isbergssallad som jag blandade med linfröojla, citron och naurell yoghurt. Lite vitlökspulver också. Och salt. Men jag köpte faktiskt mineralsalt på vägen hem från jobbet.
Lite jobbigt att äta kall middag men jag var så hungrig så jag tänkte inte ens på att man faktiskt kunde värma skinkan! *S*
Nu återstår "bara" 11 dagar och än så länge känns livet riktigt bra!
Helt otroligt! Vågen visar hela ett och ett halv kilo mindre än i går morse och jag har inte manipulerat eller mutat den på något vis!!
Morgonkaffet smakar bättre idag även och sockerbiten i mitt tycke skulle kunna skippas. Min kropp är inte van vid socker så jag får en jävla sockerrusch och får typ hjärtklappning!
Nån frågade mig om jag tränade mycket. Svaret är: Nej! Jag tränar ingenting just nu. Man kan inte träna utan kolhydrater i kroppen, det vore rena döden för musklerna. Bara vanlig vardagsmotion som hundpromenader och tunga matkassar i uppförsbacke.
Jag har valt den här dieten istället för andra "kickstart-dieter" typ Nutrilett och Allové. Jag skulle inte klara en 2 veckorsdiet med bara pulver. Bara tanken på att inte få tugga gör mig galen. *S*
Jag ska villigt erkänna att jag inte tror på den här typen av dieter som enda alternativ, men att få en skjuts och rasa en massa kilon för att sen återgå till en sund, balanserad kost tillsammans med träning, är för mig en bra lösning till snabb och varaktig viktminskning.
I övrig har dagen förflutit bra, utan några som helst sockerfall eller hungerattacker. Massor med vatten fram till lunchen som var mer än tillräcklig och sen ännu mera vatten tills jag kom hem och fick middag.
Gjorde en sallad med ruccola och isbergssallad som jag blandade med linfröojla, citron och naurell yoghurt. Lite vitlökspulver också. Och salt. Men jag köpte faktiskt mineralsalt på vägen hem från jobbet.
Lite jobbigt att äta kall middag men jag var så hungrig så jag tänkte inte ens på att man faktiskt kunde värma skinkan! *S*
Nu återstår "bara" 11 dagar och än så länge känns livet riktigt bra!
Dag 1 - Ät som en myra, skit som en elefant.
Vikt: 68,5 Kg Frukost: 1 kopp svart kaffe, 1 sockerbit.
Lunch: 2 hårdkokta ägg, kokt spenat, 1 tomat.
Middag: 1 stor biff (250 g), sallad med olja och citron
Humör: På Topp!
Funkade ju rätt bra utan mjölk i kaffet, antar att det är en vanesak. Socker däremot lär inte bli någon vana. Drack kaffet på bit för att slippa kvälvningar. *isch*
Lunchen var faktiskt också helt okey. Kokade spenat, hackade äggen och tomaten, och Voilà, en helt okey ägg- och spenatsallad! Fuskade med lite salt åxå. (döda mig *S*)
Har inte alls varit hungrigare eller mer sugen än vanligt, några liter vatten avhjälpte det värsta kaffesuget på eftermiddagen och kvällens middagen bestående av grillat kött och sallad var hur god som helst!
Jag kan till och med påstå att jag just nu är väldigt mätt!
Jag tror inte det kommer bli några störra problem dom kommande 12 dagarna, om inte annat är jag envisare än fettet runt min mage! *S*
Dagens middag!
Påskmiddag, spyor och traditionellt bloggande
Nu ska jag i ungefär 2 veckor ägna mig åt traditionellt bloggande och personligt lidande. Allt för min stackars kropps skull!
Som min nya långfredagstradiotion kräver så har jag kommit fram till att ett å annat kilo måste bort från denna annars så underbara kropp. Jag kan inte längre motivera att det finns så mycket mer av mig att tycka om, när jag inte ens tycker om mig själv!
Med andra ord kommer ni från och med i morgon tvingas läsa om vikt, för små byxor och en massa svordommar.*!¤??*͏ΏΘϞ҉۞?⁞╬♯*
Och vem vet, kanske jag klämmer in dagens out-fit, bad hairday-panik eller nåt piffigt skotips endera dagen *S*
Påsken är ju som bekant en helg i matens tecken. Och vi åt!
På långfredagen kom syster och systerdotter. Dotter, man och barnbarn. Alex och Rebecca med sina två barn, och åt påskmiddag. Embla var naturligtvis också med. Och jag. Och alla hundar. *S*
Sill, potatis, ägg, lammstek, potatisgratäng, rödvinsås, kladdkaka, vispgrädde, öl, vin och en en hel godisaffär med godis.
Riktigt mysigt med alla hundar och ungar i en ända röra. Tack för att ni kom!
Mindre mysigt var det att vakna på påskaftons morgon och spy upp hela härligheten igen! Jag lovar att det smakar bättre otuggat! *yack*
Jaja, en liten släng av magsjuka och några gram lättare kom jag ialla fall fram till att det nu är hög tid att sluta misshandla kroppen.
Letade snabbt upp en bantningskur som verkade lagom enkel och som genererar en viktnedgång på hela 7 kg på 13 dagar! *disch*
Nu behöver jag visserligen gå ner mer än 7 kg, men det är en början, och ja, jag vet att det säkert inte är hälsosamt, men, jag tror inte jag kommer svälta ihjäl direkt. Jag har tillräckligt med fett på kroppen för att klara mig i koncentrationsläger ett helt år utan att dö.
Så, alltså. Från och med i morgon kommer jag plåga er med alla mina med och motgångar. Avsaknad av rödvin och kaffe med mjölk. Blod, svett och tårar. Men nu !¤*͏ΏΘϞ҉* ska jag ned i matchvikt innan sommaren! *punkt*
Naturligtvis ska jag träna också, men inte förrens min 13-dagars diet är över. Lite måste jag tänka på min stackars kropp. Kanske en å annan rask promenad, men that´s it!
I kväll ska jag i god kristlig anda avnjuta en sista måltid bestående av vin, bröd och fisk.....eeeh....nä, skojjade bara, en fet köttbit med bea och pommes får det nog bli! *S*
Wish Me Luck!
Långfredag.....
.....och jag ska jobba.
Hur lång kan den här dagen bli då?
Ska ha syster och systerdotter på middag och en vild gissning är att precis som sig bör kommer värdinnan stå i duschen skalandes potatis till gratängen när gästerna kommer! *S*
Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Tiden räcker inte till! Det går för fort helt enkelt.
Jag minns långfredagarna från när jag var barn. Allt var stängt, tv:n var tyst, radion spelade kyrkomusik och man skulle ha tråkigt. Alla vuxna var väldigt allvarliga och det var begravningsstämmning i hela kvarterat.
Som barn var det minsann inte så roligt att behöva sitta i ett hörn och tänka på Jesus lidande, speciellt inte som jag inte riktigt hade kolla på vem Jesus var som 3-åring.
Ända fram tills 1969 var det faktiskt förbjudet med allmänna nöjestillställningar i Sverige, och om jag inte minns helt fel så tog det ytterligare många år innan denna Lutherska tristess luckrades upp och lät godisbutiken på Tallkrogsplan vara öppen på självaste långfredagen.
Nu i vuxen ålder skulle jag uppskatta en dag om året som var lite längra än alla andra. En dag utan radio och tv. En dag när allt är stängt. En dag helt för mig själv när man inte kan göra nånting annat än att bara vara!
Kanske att man borde innföra en ickereligiös långfredag? Eller måndag eller torsdag! En dag när man inte kan göra annat än att vara med sig själv. En dag för eftertanke.
Vare sig man är rik eller fattig, lycklig eller olycklig. Oavsett sammhällsklass, kan man nog behöva stanna till ibland och fundera på om man är nöjd med det liv man lever. Fundera på varför just jag har det liv jag har och om det finns nåt jag vill ändra på.
Från och med i år tänker jag göra långfredagen till mitt "nyår". Dagen då jag ska tänka på vad jag vill med mitt liv och börja genomföra dom förändringar jag vill ha. Allt för att slipppa ligga där en vacker dag och ångra något jag velat göra men inte haft tid att fundera på.
Idag klockan 15 sägs det att Jesus dog, hängandes på korset, och vare sig man tror på honom som gudomlig eller inte så kan man väl kanske anta att han fakitskt inte hade det så himla roligt just då.
Även om jag inte är det minsta religiös så kan man ju inte bortse från att Jesus var en stor man. Tänk bara alla filmer, musikaler och sångtexter som skrivits till hans minne!
Men framför allt vill jag faktikst tro att han var människa precis som du och jag, och kan man vallfärda till Jim Morrisons grav på hans dödsdag så tycker jag inte att det är mer än rätt att vi stannar till en stund vid 3 och tackar våra lykliga stjärnor för att vi iallafall inte hänger och dinglar på ett kors i stekande hetta.
Glad Påsk!
Vad hände?
Fansjävlarshelvetessatansskit!!!!
Varför ska det bli vinter nu?
I söndags var det strålande sol och 10 grader varmt och vad gjorde jag då?? Jo, jag var inne hela dagen och städade!
Om jag vetat att det skulle bli snö igen skulle jag naturligtvis gått ut och njutit av solen istället för att städa, men jag har lite dålig koll på vädret den här årstiden.
Jag har hört nåt om att fransyskor skiter i att städa när det är vackert väder, dom beger sig ut i stället och lämnar röran tills en regning dag. Undrar om det inte vore nåt för oss svenskar att anamma. Speciellt på våren.
Kanske, kanske vi skulle slippa en och annan vårdepreession om vi inte var så plikttrogna mot våra "hemma-måsten" utan begav oss ut i vårsolen och helt sonika bonade våra själar istället för våra köksgolv.
Snart kommer vi kunna läsa på varenda löpsedel "Så botar du din vårdepression" och jag kan nästa känna att det är lite chict att vara deppig på våren och att det är lite inne att ha så mycket att göra att man går in i väggen.
Tänk förr i tiden när människan inte hade något val. Man hade sina sysslor och dom gick inte att välja bort för allt solsken i världen. Korna skulle mjölkas, ungarna snytas och mannen födas ovsett vad det var för väder. Och om man gick in i väggen på den tiden var det för att man bokstavligt talat slog huvet i en takbjälke!
Idag har vi faktiskt möjlighet att välja, men trots det far folk fram som flådda skinn och väljer bort livsnjutning framför perfektionsims och karriär. Vem är det dom försöker lura?
Visserligen är det skönt med nyskurade golv och renbäddad säng men i ärlighetens namn så tror jag inte att jag kommer dö av någon allvarlig infektion om jag låter sängen stå obäddad några dagar eller om jag bara fångar några dammråttor i farten. På vägen ut till vårsolen.
Hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete!
Utveckling!
Jag var på hojträff i helgen.
Den allra första hojträffen jag var på var 1989. XXXX MC (har glömt vad dom heter) hade vårfest på Flatenbadet.
Den festen var verkligen en klassisk hojfest. Liveband, grillat och blonderade brudar som strök sig mot benen på välväxta män i skinnvästar.
Det var en skön avslappnad stämmnning, alla var fulla och glada, dansade och sjöng, inte som jag var van vid från min svartrockartid att dom flesta satt påtända i ett hörn och diskuterade huruvida Sid Vicious mördade Nancy eller inte.
På den tiden var det inte heller fel att lyssna på pudelrock, så jag tyckte till och med att musiken var riktigt bra. Och grillad fläskkarré i baguett med potatissallad var festmat för en ensamstående småbarnsmamma!
15 år senare när jag var på nån klubbs 25-års jubileum, bestämde jag: Det här är min sista hojfest ever!
Den grillade fläskkarrén i sin potatissalladbaguett kändes väldigt retro och Bettan, nu närmare 40, i för små skinnbyxor ålade sig på dansgolvet till nåt övervintrat pudelrockgäng som spelade exakt samma låtar som jag hört 15 år tidigare, och på praktiskt taget alla hojfester jag varit på där i mellan. (minst två om året)
Tiden hade stannat!
Sen den dagen har jag inte ens varit i närheten av någon hojfest. Än mindre ätit fläskkarré med potatissallad och skinnbyxorna har jag försökt sälja på blocket dom senaste 7 åren.
Så gissa om jag var skeptiskt när pappa frågade om jag ville följa med på kryssning! Inte en vanlig kryssning med smörgåsbord och styrdans utan en hojkryssnning. MC-folk från hela sverige.
Jag såg framför mig hur Silja Line tvingats upprätta grillplats på däck och att alla drinkar i baren var utbytta mot 33 cl burköl för 25 kronor.
Men ack vad jag bedrog mig! Vissa MC-kretsar har utvecklats!
Bettan hade kjol och högklackat, bandet spelade Rockabilly med 2000-tals feeling och inte en fläskkarré så långt ögat nådde. Visserligen fanns det potatissallad, men det var en italiensk, hemgjord anrättning som smakade gudomligt tillsammans med ett lagomt fylligt rödvin.
Jag måste villigt erkänna att jag inte har haft så trevligt på länge, och trevligt är i vanliga fall inget ord jag skulle förknippa men en hojfest.
Det var riktigt bra röj också, kom i inte i koj förrens klockan 6 på morgonen, men det var så kul att det var värt varenda Blody Mary dagen efter!
Nu ser jag fram mot nästa SMC-kryssning. Det ska verkligen bli kul att se killen med ståbasen riva av "Summertime" i HD-baren och äta lax och löjrom tillsammans med italiensk potatisgratäng och oxfilé.
Jag ser fram mot att träffa Bettan i sin nyinköpta kjol och även om Benke hade skinnväst så ser jag fram mot att få prata gamla minnen med honom i baren.
Jag ska lägga mig exakt samma tid och vara exakt lika bakis.
Utveckling? Nä varför då? Det var ju skitkul! *S*
Jag tror mig ha hittat lösningen!
En mans hjärna
GIVE ME A MAN DAMMIT!!!
Dagens ord!
Många vet ju villken grubblare jag är! *S*
Och ibland dyker dom mest onödiga saker upp, men jag tycker om att veta saker. Gärna onödiga saker. Man vet aldrig när man kan ha nytta av onödigt vetande!
Tänkt dig själv att du sitter på en riktigt tråkig fest en dag, med en riktigt up-tight bordsherre som tror sig veta allt. Någon gång lär ju nån ställa just den där frågan som inget vet svaret på.
Din fina bordsherre som vet allt om politik, konst och litteratur har inte en aning, men det har du. *disch*
Dagens funderarord är: Frukost.
Min första tanke var naturligtvis att det kommer av fruar som serverar kost. Eller nåt med ost. Men så enklet var det såklart inte.
Ordet Frukost kommer från tyskans "vrokost". Det är en sammansättning av orden "vro" (som i tyska früh, tidig) och "kost" och lär ha använts redan på 1500-talet och betydde naturligvis den "den tidiga kosten".
"Jag är iallafall tillräckligt djup för att inse att jag är ytlig"
Vem kunde tro nåt sånt?
Måndag igen och jag har längtat!
Inte efter själva måndagen men efter att få vara frisk, och det känns som jag är det nu!
Jag ska tänka på idag varje morgon jag vaknar och önskar att jag vore död bara för att jag är så trött! Tänka på hur skönt det är att vakna och vara frisk, pigg och redo för en ny dag!
Helgen som gått har inte varit den bästa i mitt liv. Svettiga lakan och ryggläge sjugofyra-sju. Låter kanske inte så tråkigt, men jag var ensam i sängen. *S*
En sak har dock varit rätt bra. Jag har hunnit se en himlans massa film. Inte mindre än 5 stycken.
- The Queen -Trodde den skulle handla om Drottning Elisabeth av GB, men den handlade mest om Tony Blair och huruvida han är människa eller inte! Glad att jag inte såg den på bio.
- Because I said so -Feelgood med uppenbart slut och en otroligt söt pojke! (I´m in lööööve!)
- 2 Days in Paris - Hmmm......inget jag rekomenderar men jag kommer heller inte glömma den i första taget. Fransmän är sexglningar och amerikaner har dubbelmoral.
- No Reserveation - Feelgood med uppenbart slut, och man blir jävligt sugen på att bli kock!
- Varannan vecka - Felix Herngren är ingen bra skådis! men i brist på annat var den ok.
Trevlig vecka allesammans och må ni få vakna alla måndagsmorgnar friska och krya!
Jag saknar min familj!
Det absolut värsta med att vara sjuk är att jag inte får träffa Carmen och Michelle!
Michelle kom förbi med Carmen en snabbis igår för att lämna lite mat, men Carmen fick stanna i trapphuset och jag stod och vinkade från dörren. Hon tittade konstigt på mig. Nästan som om hon sett ett monster! *S*
Tänk om vi bott långre ifrån varandra. Då hade Carmen tittat så där konstigt på mig varje gång vi träffades. Inte som nu, när hon lyser upp och brister ut i ett jätteleende så fort hon ser mig.
Eller ännu värre, om vi bott nära men inte haft någon bra kontakt!!
Jag har så svårt att tänka mig att inte ha en nära relation till mina barn och jag tycker så synd om alla föräldrar som inte har det. Vet dom egentligen vad dom missar? Och varför dom missar det?
Vad beror det på att vuxna och tonåringar kolliderar med varandra som dom gör? Beror det bara på att tonåringar är envisa, uppkäftiga djävlar som skiter i vad mamma och pappa säger eller beror det på att föräldrarna är envisa besserwissrar som skiter i vad ungarna säger och håller stenhårt på det som dom tycker är rätt och riktigt?
Är det kanske helt enkelt så att tonårsföräldrar blir som tjuriga småbarn så fort dom inte får som dom vill? Ungdommar har ju trots allt en tendens att vilja prova på vuxenvärlden lite nu och då. (minns ni??)
Ibland verkar det faktiskt som om föräldrarna väntar sig att deras tonåringar ska sitta hemma och virka grytlappar tills dom är redo att flytta hemifrån. Och sen bara skaffa sig en lägenhet, ett jobb och vara fullvärdiga vuxna medborgare. Med ansvar, erfarenheter och ett bra jobb.
Det är ju inte så konstigt att det skiter sig!
Många föräldrar menar på att man inte kan vara kompisar med sina barn. Och då måste jag få fråga: Varför?
Jo, säger många. Man måste visa barnen vem som bestämmer. Vem som är vuxen.
Är inte det ganska barnsligt? Om maktmissbruk är det samma som att vara vuxen tänker jag inte vara vuxen med mina barn!
Jag tror på att fostra barnen till individer du själv kan tänka dig att ha i din umgängeskrets. Människor du litar på och trivs tillsammans med. Som du kan tänka dig att dela glädje och sorg med, som du kan vara dig själv med och som du vet älskar dig trots fel och brister. Individer som ställer upp när du är sjuk, som du vill åka med på semester med eller varför inte en heldag på Ikea!?
Jag vill att mina barn ska vara mina kompisar! Precis på samma sätt som jag vill att min pappa ska vara min kompis trots att han är min pappa!
Fast det förutsätter så klart att man tycker om sig själv och sitt umgänge, annars är det nog bäst att ta på sig vuxenrollen och försöka få in sina barn in i en bättre umgängeskrets än sin egen.
För mig har det varit och är relativt friktionsfritt att vara förälder. Vad det beror på vet jag faktiskt inte. Jag vet inte vad jag har gjort rätt eller fel, men en sak vet jag. Mina barn är mina absolut bästa vänner och så har det alltid varit. Och kommer förhoppningsvis alltid förbli.
Och tänk på en sak!
Om ditt barn inte är tillräckligt bra för att vara din kompis, vad är det då som får dig att tro att du är tillräckligt bra för att vara ditt barns förälder?
Underbara vänner och döttrar!
Michelle kom förbi med Carmen en snabbis igår för att lämna lite mat, men Carmen fick stanna i trapphuset och jag stod och vinkade från dörren. Hon tittade konstigt på mig. Nästan som om hon sett ett monster! *S*
Tänk om vi bott långre ifrån varandra. Då hade Carmen tittat så där konstigt på mig varje gång vi träffades. Inte som nu, när hon lyser upp och brister ut i ett jätteleende så fort hon ser mig.
Eller ännu värre, om vi bott nära men inte haft någon bra kontakt!!
Jag har så svårt att tänka mig att inte ha en nära relation till mina barn och jag tycker så synd om alla föräldrar som inte har det. Vet dom egentligen vad dom missar? Och varför dom missar det?
Vad beror det på att vuxna och tonåringar kolliderar med varandra som dom gör? Beror det bara på att tonåringar är envisa, uppkäftiga djävlar som skiter i vad mamma och pappa säger eller beror det på att föräldrarna är envisa besserwissrar som skiter i vad ungarna säger och håller stenhårt på det som dom tycker är rätt och riktigt?
Är det kanske helt enkelt så att tonårsföräldrar blir som tjuriga småbarn så fort dom inte får som dom vill? Ungdommar har ju trots allt en tendens att vilja prova på vuxenvärlden lite nu och då. (minns ni??)
Ibland verkar det faktiskt som om föräldrarna väntar sig att deras tonåringar ska sitta hemma och virka grytlappar tills dom är redo att flytta hemifrån. Och sen bara skaffa sig en lägenhet, ett jobb och vara fullvärdiga vuxna medborgare. Med ansvar, erfarenheter och ett bra jobb.
Det är ju inte så konstigt att det skiter sig!
Många föräldrar menar på att man inte kan vara kompisar med sina barn. Och då måste jag få fråga: Varför?
Jo, säger många. Man måste visa barnen vem som bestämmer. Vem som är vuxen.
Är inte det ganska barnsligt? Om maktmissbruk är det samma som att vara vuxen tänker jag inte vara vuxen med mina barn!
Jag tror på att fostra barnen till individer du själv kan tänka dig att ha i din umgängeskrets. Människor du litar på och trivs tillsammans med. Som du kan tänka dig att dela glädje och sorg med, som du kan vara dig själv med och som du vet älskar dig trots fel och brister. Individer som ställer upp när du är sjuk, som du vill åka med på semester med eller varför inte en heldag på Ikea!?
Jag vill att mina barn ska vara mina kompisar! Precis på samma sätt som jag vill att min pappa ska vara min kompis trots att han är min pappa!
Fast det förutsätter så klart att man tycker om sig själv och sitt umgänge, annars är det nog bäst att ta på sig vuxenrollen och försöka få in sina barn in i en bättre umgängeskrets än sin egen.
För mig har det varit och är relativt friktionsfritt att vara förälder. Vad det beror på vet jag faktiskt inte. Jag vet inte vad jag har gjort rätt eller fel, men en sak vet jag. Mina barn är mina absolut bästa vänner och så har det alltid varit. Och kommer förhoppningsvis alltid förbli.
Och tänk på en sak!
Om ditt barn inte är tillräckligt bra för att vara din kompis, vad är det då som får dig att tro att du är tillräckligt bra för att vara ditt barns förälder?
Underbara vänner och döttrar!
